Frågor om franchising
Med franchising avses en form av samverkan mellan två näringsidkare, franchisegivaren och franchisetagaren, där franchisegivaren upplåter åt en eller flera franchisetagare rätten att mot ersättning sälja varor eller tjänster under ett visst namn eller ett visst kännetecken som tillhandahålls av franchisegivaren. Det har förekommit (främst i USA) flera fall där människor (franchisetagare) har förts bakom ljuset och förlorat hela sina besparingar i satsningar på egna franchiseföretag. Detta har uppmärksammats av myndigheterna i USA och det infördes då en speciell lagstiftning för att stärka franchisetagarens ställning. I Sverige finns i dagsläget ingen lagstiftning som behandlar franchising i sin helhet, utan endast en lag som behandlar franchisegivarens informationsskyldighet innan avtal ingås med en potentiell franchisetagare. Denna lag trädde i kraft 2006 och bygger på en av UNIDROIT upprättad modellag från 2002. Franchising är dock inte i övrigt oreglerad i svensk rätt, man använder sig av standardavtal, analogier och allmänna kontraktsrättsliga principer. Standardavtalen är för det mesta, till skillnad från de traditionella svenska affärsavtalen, mycket omfattande och detaljrika. Syftet med detta är att så långt som möjligt klargöra alla de rättigheter och skyldigheter som avtalet medför. Avtalslagen samt lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare reglerar det avtalsrättsliga förhållandet parterna emellan. Lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare syftar till att bringa ordning bland de avtalsvillkor som ställs upp mot småföretagen samt stärka deras möjligheter till förhandlingar i avtalsvillkorsfrågor. Konkurrenslagen reglerar det konkurrensrättsliga förhållandet, egentligen kan franchiseavtal anses förhindra eller snedvrida konkurrensen. Dock anger lagen vissa grupper av avtal som undantas från förbudet, och under vissa givna förutsättningar omfattas franchising av en av dessa grupper. Författaren har med uppsatsen främst haft viljan att klargöra vad som rättsligt gäller avseende franchising, där tyngd har lagts vid att redogöra för den nya lagen samt standardavtalen på området, samt även i diskussionen försöka peka på vissa frågor och funderingar som uppkommit efter studier kring den reglering som finns idag. Författaren har även försökt klargöra huruvida en mer heltäckande reglering är nödvändig eller om den reglering som nu existerar räcker till.