Forskning och utveckling i skatter?tten
En kritik av FoU-avdrag p? socialavgifter
Stimulering av forskning och utveckling genom skatteincitament har under de senaste decenierna varit ett omtalat samtals?mne inom b?de politiken, ekonomin och skattejuridiken. ?r 2014 presenterades ett nytt avdrag p? arbetsgivaravgifter och allm?nna l?neavgifter f?r anst?llda som jobbar med forskning och utveckling. ?r 2024 s? fick detta avdrag sin egen lag, Lag (2023:747). Avdraget, som i denna uppsats kallas FoU-avdraget, har som syfte att vara ett skatteincitament som ska ?ka b?de antalet f?retag som v?ljer att investera i forkning och utveckling samt m?ngden investringar som f?retagen g?r. Avdraget skulle vara s?rkilt riktat till sm? och medelstora f?retag. Avdraget har dock sedan flera ?r tillbaka kritiserats f?r att inte vara effektivt samt att det inte uppn?r den ?nskade effekten som skatteincitamentet var ?mnat att uppn?. Denna uppsats syftar till att kritiskt analysera FoU-avdraget f?r att fastsl? avdragets brister, s?rkilt i f?rh?llande till r?ttsprinciperna om legalitet och likformighet. Uppsatsen tittar n?rmare b?de p? lagtexten och f?rarbetenas utfromning och vilka brister som g?r att finna i dessa. ?ven domstolarnas och Skatteverkets till?mpning av avdraget granskas kritiskt f?r att identifiera brister i deras till?mpning. Till sist presenteras ?ven f?rslag p? l?sningar p? de identiferade bristerna.