Förorenar miljöstraffrätten straffrätten?
En studie om allmänprevention och brottspåföljder
En fråga som diskuterats i studien är huruvida miljöstraffrätten förorenar straffrätten. Det är få som hittills straffats för miljöbrott, trots en ökning av anmälningar sedan miljöbalkens införande 1999. Detta har sannolikt att göra med bristande utbildningskompetenser och resurser inom polis- och åklagarmyndigheten. När usla utredningar når åklagarens bord framträder små möjligheter till fällande domar. De bagatellartade brottens karaktär har också utretts och dessa kan anses komplicera myndigheters urval av brott som anmäls vidare till polis och åklagare. Ett annat syfte med studien har varit att belysa allmänpreventionen i samhället, dess teorier samt hur pass effektiva olika brottspåföljder är. Många gånger lönar det sig för företag att bli straffade istället för att följa lagen, något som kalkyler inom organisationer kan påvisa. Det kan vara svårt att få straffen att framträda som avskräckande när privatpersoner och företag innehar i princip obegränsat med resurser och därmed kan ett frihetsberövande straff anses mer effektivt. Det optimala vore om brottslingar avstod från sina gärningar av rädsla att åtalas på grund av en hög upptäcktsrisk. En annan anledning till de hittills harmlösa straffen är sannolikt att de flesta brott begås med oaktsamhet och därmed är det inte konstigt att maxstraff inte utdöms av domstolarna. Miljöstraffrätten är liksom all annan straffrätt icke förhandlingsbar även om inget hindrar tillsynsmyndigheterna från att göra urval av de brott som de anmäler vidare till polis och åklagare.