Förlossningsrädsla under graviditet
Betydande bakgrundsfaktorer- Förekomst- Önskemål om förlossningssätt- Kvinnors kontakt med klinik för förlossningsrädda
Syftet med studien var att undersöka förekomst av gravida kvinnors upplevelse av förlossningsrädsla i relation till deras sociodemografiska, psykiatriska och obstetriska bakgrund samt önskat förlossningssätt. Metod. Förstföderskor och omföderskor som skrevs in på barnmorskemottagning tillfrågades om deltagande i studien och fick besvara två frågeformulär under graviditeten. Resultat. Totalt 776 kvinnor svarade på båda frågeformulären och svarsfrekvensen för de flesta frågor som användes till studien var över 92 %. I tidig graviditet upplevdes förlossningsrädsla av 12 % av kvinnorna i studien och av 15,5 % i sen graviditet. Nästan hälften av de med tidig upplevelse av förlossningsrädsla upplevde i slutet på graviditeten ingen eller liten rädsla. Upplevd förlossningsrädsla var vanligare bland kvinnor som tidigare varit gravida, omföderskor med erfarenhet av kejsarsnitt, kvinnor födda utanför Sverige och kvinnor som tidigare haft kontakt med psykiater och kurator. Kvinnor med upplevd förlossningsrädsla var mer benägna att önska kejsarsnitt än de som upplevde ingen eller liten rädsla. Av kvinnor med upplevd förlossningsrädsla hade omkring en fjärdedel under graviditeten varit i kontakt med Klaramottagningen, en mottagning med specialisering på förlossningsrädsla och en femtedel av dessa kvinnor rapporterade mot slutet av graviditeten ingen eller liten rädsla. Kontakt med Klaramottagningen hade även kvinnor som i tidig graviditet rapporterade ingen eller liten rädsla. Av dessa kvinnor rapporterade 45,8 % att de upplevde förlossningsrädsla i slutet på graviditeten. Konklusion. Former för hur identifiering, fördelning av vårdens resurser och utformning av stödet till gravida kvinnor och framförallt till de med upplevd förlossningsrädsla bäst sker kan utvecklas ytterligare.