Förenklad akustiksimulering för interaktiv miljö
Detta examensarbete är gjort i samarbete med iOpera AB i Kramfors. iOpera är ett företag som just nu arbetar med ett projekt som innefattar virtuell musikteater på internet. Deras vision är att skapa ett större intresse för opera då den genren har kommit i skymundan i den nya musikindustrin på internet. Denna uppsatts handlar om att hjälpa iOpera med akustiksimuleringar eftersom akustiken i den virtuella miljön är väldigt viktigt för att skapa ett mervärde i deras projekt.Med hjälp av datorprogrammet CATT-Acoustic kan man simulera akustiken i ett rum. Genom att definiera absorptionskoefficient och diffusionskoefficient på rummets alla ytor samt placera ut källa och mottagare skapas möjligheten att simulera. Då simuleringarna i detta projekt ska vara i en interaktiv miljö, det vill säga att besökarna ska kunna byta platser i ett rum, så krävs det väldigt mycket data, och förenklingar i simuleringen är ett måste för att spara datorkraft och tid. Därför gjordes två typer av simuleringar i detta projekt. En snabb simulering där bara responsen av de tidiga reflektionerna beräknas med hjälp av ?image-source metoden? för att spara tid. En full simulering där hela responsen men direktljud, tidiga reflektioner och efterklang beräknas med CATTs hybridmodellen RTC för att kunna jämföras med den förenklade simuleringen. Simuleringarna gjordes i två olika rum, en på LTU ?s Aula Aurora och en på ett av LTU ?s klassrum, och 5 olika positioner valdes i bägge rumen. Därefter gjordes en konstgjord svans som baserades på rummets efterklang som lades till på den tidiga-respons-simuleringen för att tillgodose den med en matchande efterklang. För att kunna se om denna förenklade metod fungerade så jämfördes den med den fulla simuleringen i ett lyssningstest. Testet gjordes på 12 testpersoner och bestod av två delar. Första delen gick ut på att gradera från 0-10 om hur väl de tyckte att klippen de hörde stämde överens med att de satt i en konsertsal respektive klassrum. Andra delen fick de en ritning på respektive rum och de fick placera ut var de trodde att de befann sig. Lyssningstestet visade att den förenklade simuleringen var lik den fulla simuleringen på en del punkter. Lokaliseringen av ljudkällan till höger och vänster visade att den förenklade simuleringen inte var sämre än den fulla simuleringen, och i Aula Aurora gav den förenklade simuleringen och den fulla simuleringen samma känsla av att sitta i en konsertsal. Om man satt fram eller bak i lokalen är generellt ganska svårt att avgöra och det var väldigt varierande åsikter från testpersonerna. Det var dock lika stor spridning i bägge simuleringarna, speciellt i Aula Aurora. Dock visade sig att känslan av att man satt i ett klassrum inte stämde överens med vad den fulla simuleringen gjorde. Likheterna visar ändå på att man kan med hjälp av förenklar i simuleringen skapa en akustisk känsla för åhörarna som stämmer överens med vad den fulla simuleringen skulle ha gjort.