Folkmord - ett misslyckande
Syftet med uppsatsen är att utröna huruvida Förenta Nationerna (FN) och säkerhetsrådet utifrån idag rådande förhållanden kan förhindra folkmord. Uppsatsens teoretiska ramverk baseras främst på Mary Kaldors teorier om ?nya krig? och på Helen Feins teori om hur ett folkmord kan förhindras. Det Kaldor baserar sin teori på är en förändring av krigsföringen, en förändring som till stora delar sammanfaller med globaliseringens utveckling de senaste 20 åren. Feins teori säger att det finns två vägar för att förhindra ett folkmord, den primära och sekundära preventionen, vilka båda redogörs för i uppsatsen. Dessutom finns ett teoretiskt kapitel som teoretiserar begreppet folkmord med utgångspunkt i FN:s Konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord från 1948. Uppsatsens teoretiska ramverk knyter an till syftet dels genom en redogörelse för hur FN-systemet fungerar och ser ut och dels genom två fallstudier av de båda folkmorden i Rwanda och Bosnien-Hercegovina. Båda folkmorden är bekräftade av det internationella samfundet och av de båda tribunaler som upprättats i efterhand, således är de lämpliga att studera. Uppsatsens slutsats är att det idag inte finns några formella hinder för att förhindra folkmord, dock behövs det förändringar i säkerhetsrådet för att så ska ske i verkligheten.