Finns det hopp, finns det liv
upplevelse av hopp hos personer med kronisk sjukdom
Att leva med kronisk sjukdom innebär stora påfrestningar på livet. För att hantera dessa är det avgörande att personen känner hopp, som inte kopplas till bot och bättring utan till att njuta av livet trots begränsningar. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelse av hopp hos personer med kronisk sjukdom.Tretton studier analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys, vilket resulterade i fem kategorier: att känna livsglädje och framtidstro, att känna samhörighet och få stöd i nära relationer, att känna självtillit och trygghet, att känna förtröstan i sin gudstro och att aktivt förhålla sig till en förändrad livssituation. Resultatet visade att personer upplevde hopp då de kände livskraft, energi och livsglädje samt då de hade stark självtillit och bevarad självuppfattning. De kände även hopp genom relationer som gav samhörighet och mening, och många upplevde att deras gudstro gav kraft och trygghet. Hopp främjades även av förmågan att anpassa sig till nya livsförutsättningar. Sjuksköterskan kan främja hopp genom att skapa en tillitsfull omvårdnadsrelation, och genom interventioner som stödjer personen i att känna självtillit och livsglädje, vårda nära relationer, hantera nya livsförutsättningar och utforska sin spiritualitet. Vårdkulturen har ofta en medicinsk syn med fokus på fysiska symtom och bot. Vidare forskning inriktad på förändring av vårdkultur mot personcentrerad omvårdnad, kan därför bidra till ökad upplevelse av hopp hos personer med kronisk sjukdom.