Finlandssvenskans apokoperade infinitiver i tid och rum
Denna uppsats är en kort sociolingvistisk studie över finlandssvenskadialekter. En variabel, apokoperade infinitiver (bortfall avinfinitivändelse), analyseras utifrån ett allmänt geografiskt samt ettgenerationsbundet perspektiv. Just nu pågår diskussioner i Finland omhur de finlandssvenska dialekterna bör betraktas i förhållande tillriksspråket i Sverige, och två olika ståndpunkter har så småningomutvecklat sig: vissa anser att de finlandssvenska dialekterna är så passolika riksspråket, att de bör betraktas som dialekter av en varietet försig: finlandssvenskan. Andra har däremot tyckt under årens lopp attfinlandssvenskan skulle betraktas som en varietet av rikssvenskan, ochden finlandssvenska språkvården skulle sträva efter ett närmande motriksspråket. Variabeln anknyts till det dialektala. Uppsatsens syfte är attpresentera variationen i bruket av apokoperade infinitiver, och på detsättet Finlandssvenskarnas förhållande till dialekterna.En undersökning görs utifrån två material: å ena sidandialektinspelningar av 20 informanter, å andra sidan transkriberingar aväldre dialektinspelningar. Resultaten visar att infinitiver apokoperasymnigt i Österbotten, medan detta ofta uteblir i landets södra del, i t.ex.Nyland. I t.ex. Kyrkslätt landskommun (mellersta Nyland), apokoperaringen av alla fyra informanterna. På vissa ställen, i synnerhet utanförÖsterbotten, förekommer en generations- och könsbunden variation:äldre informanter apokoperar mer än yngre. Strävandena efterbortarbetandet av provinsialismer under 1900-talet ligger säkert tillgrund för att yngre generationer konvergerar mer mot standardspråket.Hos yngre informanter förhåller det sig så, att yngre män tenderar attapokopera betydligt mer än yngre kvinnor, medan äldre män apokoperari samma omfång som äldre kvinnor. Variabeln har alltså omgestaltat sigtill en markör för det dialektala, och dess bruk hänger ihop med denenskilda individens värderingar och förhållningssätt till dialekterna.Kontakter med huvudstaden och dess statusvarietet, samt en ökad finsknärvaro i huvudstadsområdet, är faktorer för ett närmande mot enstandardform, som utesluter apokope.