Färdigheten att efterbilda eller oskicket att härma?
- Om imitatio (efterbildning) respektive imitation (härmning) som undervisnings- och lärandemetoder
Föreliggande examensarbete behandlar det retorikdidaktiska begreppet imitatio som undervisnings- och lärandemetod. Syftet är att undersöka vad imitatio (efterbildning) kan betyda i didaktisk mening, hur det skiljer sig gentemot det svenska begreppet imitation och hur lärare tillika retorikstudenter förhåller sig till det i sin undervisning och i sin kompetensutveckling. Med utgångspunkt i syftet har två metoder använts; telefonintervjuer med fyra lärare som vidareutbildat sig i den retorikdidaktiska kursen Progymnasmata samt en litterturstudie. Telefonintervjuerna bidrar med ett praktiskt didaktiskt underlag från yrkesverksamma didaktiker, och litteraturstudien ligger till grund för undersökningen av imitatios retoriska ursprung och didaktiska relevans samt imitationsbegreppets olika tvärvetenskapliga innebörder. Resultatet visar att imitatio som retorikdidaktiskt begrepp i betydelsen medveten efterbildning har ett begränsat inflytande i samtida didaktisk forskning, trots dess över tvåtusen år långa historia med omfattande tillämpning. Imitation figurerar dock alltjämt i didaktisk forskning, men som en beskrivning av en omedveten och oreflekterad handling i lärandeprocesser. En central slutsats är att imitatiobegreppet har blivit föremål för en begreppsglidning och fått anmärkningsvärt lite utrymme i didaktisk forskning som en alternativ undervisnings- och lärandemetod.