Ett sjungande kroppsspråk
Studium i kroppsspråk för klassisk solosång
Det att en jords mekaniska egenskaper påverkas av kornens form är något som konstateras i ett stort antal publikationer. Det råder enighet om att skjuvmotståndet är högre i en grovjord utgjord av kantiga och råa korn, än i en med runda och släta. Vidare är det känt att kornform påverkar ett antal andra jordegenskaper. Trots detta kan konstateras att kornformen sällan beaktats vid karaktärisering av geotekniskt material. I föreskrifter ? exempelvis Eurokod 7 och RIDAS 2008 ? i vilka kornform nämns, råder otydlighet i fråga om varför kornform ska beaktas, samt hur. Ett av få områden inom vilket kornformbestämning ses tillämpas är vid karaktärisering av ballastmaterial; främst för användning i väg- och järnvägskonstruktioner. Till följd av att området kantats av svårigheter och osäkerheter, tillsammans med det vaga kring såväl formbestämning som resultattillämpning, har det under de senaste decennierna inte hänt mycket beträffande beaktande av kornform. Det att ytterligare forskning endast förekommit i nämnvärt begränsad utsträckning har gjort att definitioner inte standardiserats, att parametersamband förblivit icke optimerade och att begreppsanvändningen blivit allt mer spretande. De flesta omskrivna tillämpningarna rörande analys av ett jordkorns form, det vill säga dess dimensioner i olika riktningar, inses röra bestämning av kornstorlek och kornstorleksfördelning. Mot bakgrund av det ovan konstaterade har detta examensarbete, vilkets syfte varit att beskriva hur kornform inverkar på ett jordmaterials mekaniska egenskaper, samt identifiera och utvärdera olika sätt på vilka kornform kan definieras och bestämmas, genomförts. I rapporten redogörs för ett korns form uppdelad i understorheterna sfäricitet, rundhet och råhet, vilka parametrar beskriver kornets form i stor, intermediär respektive liten skala. I rapporten kartläggs vidare på vilket sätt kornform fastslagits inverka på jords mekaniska egenskaper. Förekommande formbeskrivande parametrar inklusive definitioner identifieras och analyseras. Rapporten innehåller beskrivningar av tre olika tekniker för kornformbestämning; bestämning med hjälp av standarddiagram, bestämning genom kornfotografering och bildanalys samt bestämning med metoder användande laserteknik. Som en del i utvärderingsarbetet har, i syfte att erhålla erfarenheter från ett bildanalysförfarandes alla delmoment; provberedning, bildtagning, resultatuppsamling och analys, formbestämning med bildtagning och -analys, genomförts. Från försöken har erhållits resultat bestående av bilder och från bildanalysförfarandet komna resultatvärden. I rapportens analysdel återfinns ett avsnitt fokuserat på resultatvärden och formbeskrivande parametrar. Detta följs av ett i vilket den beprövade metoden ? kornfotografering och bildanalys ? analyseras. I det tredje finns analys av övriga delar upptagna i litteraturstudiekapitlet; såväl användandet av definitioner, samband, begrepp och benämningar, som litet om kornformens inverkan på jordegenskaperna. Det konstateras att det, då vissa av jords materialegenskaper tydligt beror av kornens form, finns anledning att försöka nyttja information som tillförs vid kornformbestämning. Kornformbestämning inses vara användbar exempelvis vid prognostisering av krossningseffekter, nötning och andra nedbrytningsprocesser, pågående under långa tidsförlopp. Det fastslås att det med metoden använd i denna studie ? fotografering och bildanalys ? är möjligt att med använd mikroskopkamera utföra tvådimensionell formbestämning av korn med kornstorlekarna 0,125<d<1,0 mm och, med den makroobjektivförsedda systemkameran, korn med kornstorlek d>2,0 mm. Med metoden kan, på ett objektivt sätt, många korn analyseras samtidigt med förhållandevis enkel och mobil utrustning. Konstaterade nackdelar är; tidskrävande och inte alltid lyckad provberedning, risk för analysfel vid de med datorprogram utförda bildanalysstegen samt att resultatkvaliteten är beroende av i vilken utsträckning de analyserade 2D-projektionerna representerar kornens verkliga form. Formparametern cirkularitet är, på grund av definitionen, i större utsträckning än AR2 och soliditet, känslig för variationer och/eller avvikelser som inte helt säkert kan tillskrivas en faktisk variation av det analyserade materialets kornform. Det krävs försiktighet vid dragande av direkta slutsatser rörande kornformens allmänna inverkan på jords hållfasthets- och deformationsegenskaper. Formbestämningsmetoder som möjliggör snabb, noggrann, repeterbar och objektiv kornformbestämning ? exempelvis fotografering av korn eller informationsanskaffande utfört med laserteknik, följt av bildanalys ? är att föredra vid framtagande av allmänt rådande samband, samt vid vidare klassificering grundad på dessa. Geotekniska standarder, i vilka beaktan av kornform omnämns, bör ses över och förtydligas. Detta gäller såväl råd och principer, som beskrivningar av formbestämningsmetoder. Förekomst av höga och/eller dynamiska laster, tillsammans med andra nedbrytande processer, kan få materialegenskapsförändrade konsekvenser, såsom exempelvis skadliga sättningar. Det kan därför finnas anledning att för olika lastfall och deformationsvillkor ? i syfte att optimera val av fyllnadsmaterial ? se över och/eller förtydliga delar av dimensioneringsförfaranden som är knutna till användandet av tabellerade karaktäristiska hållfasthetsparametrar för fyllnadsmaterial. Ett teknikområdesöverskridande arbete skulle medföra homogenisering av begreppsanvändning, upprättande av nya och optimering av redan formulerade samband och definitioner, vilket sammantaget skulle verka gynnande såväl för utveckling av kornformbestämningsmetoder som för användning av resultat.