Ensam är stark?
En studie i elgitarrspel i powertrio
Under mina åtta år som elgitarrist har jag alltid i ensemblesammanhang spelat tillsammans med ytterligare minst ett ackordinstrument. Det har resulterat i att jag alltid anpassat mitt spel till vad de övriga ackordinstrumenten har spelat, för att skapa ett luftigt och bra arrangemang. Att spela i en mindre ensemble bestående av trummor, bas och elgitarr innebär en ny utmaning för mig som elgitarrist. Genom att välja ut fyra låtar och arbeta med dem utifrån tre specifika frågeställningar har jag i detta arbete undersökt mitt elgitarrspelande i denna mindre sättning. På grund av omständigheter som uppstod under arbetets gång, tillkom även en femte låt. Att fördjupa kunskapen kring utmaningar och svårigheter i elgitarrarrangering för en rockensemble, där elgitarren ensam bär rollen som både ackord- och soloinstrument, kom till att bli arbetets huvudsakliga syfte. Till varje låt sökte jag också en konstnärlig utmaning som sedan fick ligga till grund för låtens arrangemang. I texten i detta arbete finns det klickbara audio/video-exempel som speglar textens innehåll.Arbetet resulterade i nya tankar kring hur jag kan spela elgitarr i en powertrio1. Att ensam ansvara för sättningens enda ackordsinstrument behöver nödvändigtvis inte innebära att MER spel krävs. Däremot är ett större fokus på karaktäriserande detaljer, samt känsla för ett sparsmakat spel, något jag under processens gång kommit fram till att man bör lägga fokus på. En annan av de lärdomar jag dragit är att man med hjälp av olika typer av effektpedaler kan vara till stor hjälp då målet är att med en gitarr ersätta flerackordinstrument.