Energi i tiden
En undersökning kring hur människans energianvändning kan användas som en förklaringsfaktor i historieundervisningen
Syftet med denna uppsats var att undersöka hur begreppet energi skulle kunna användas som en förklaringsfaktor i historieundervisningen. Undersökningen bygger på en textundersökning av tre av de mest använda historieläroböckerna för kursen Historia A på gymnasiet. Vi har studerat läroböckerna i olika nedslag, valda utifrån relevant miljöhistorisk forskning, för att se i vilken utsträckning och på vilket sätt historieläroboksförfattare använder sig av energi som en förklaringsfaktor. Utifrån läroböckerna och forskningen har vi diskuterat hur begreppet energi skulle kunna vara en central förklaringsfaktor i den historiska förändringsprocessen. Undersökningens resultat visade att läroboksförfattare i relativt hög grad använder sig implicit av energibegreppet i sina framställningar, även explicita exempel förekommer. Vi har även sett att användandet av begreppet energi som en förklaringsfaktor kan underlätta en fördjupning av elevers historiemedvetande. Detta genom att både ett genetisk och ett genealogiskt perspektiv anläggs. I undersökningen visade det sig att en nedsippring från miljöhistorisk forskning till historieläroböckerna är högst tydlig.