En studie av två havsnära områdens offentliga platser och attraktivitet

Syftet med denna studie är att undersöka hur vattennära områden det vill säga Västra Hamnen och Norra Älvstranden, som tidigare använts som hamn- och industriområden idag fungerar med sin nya användning genom att titta på vad som gör dem attraktiva och för vem. Vidare är syftet att ta reda hur tillgängliga de är för allmänheten genom dess offentliga platser. Studien har ett typo-morfoligiskt förhållningssätt vilket betyder att den sociala sammansättningen studerats i områdena samt den fysiska strukturen genom att offentliga platser undersökts samt bebyggelsestrukturen. Sjönära områden anses vara attraktiva för en mångfald av människor men studien visar att det överlag är resursstarka personer som bosätter sig i Norra Älvstranden och Västra Hamnen. Att områdena är attraktiva samt att det överlag är en viss grupp människor som bosätter sig i områdena exemplifierar en problematik kring hur tillgången till områdenas offentliga platser fungerar. Studier kring de offentliga rummen har uppmärksammat att stråken i dessa områden är betydelsefulla för att en mångfald av människor och inte bara de som bor där ska kunna orientera sig till de attraktiva vattennära områdena och känna sig välkomna till exempelvis de offentliga kajstråken. Studien av de offentliga rummen har främst uppmärksammat att de delarna av Norra Älvstranden och Västra Hamnen som innehåller en småskalig bebyggelse har trots att den kan tänkas vara attraktiv ha sämre tillgänglighet för allmänheten. De områden som består av verksamheter har god tillgänglighet men riskerar att tappa sin vitalitet då verksamheterna överlag endast är igång en viss tid på dygnet som t.ex. skolverksamheten. Områdena i Västra Hamnen och Norra Älvstranden har överlag arbetat med gatubeläggning i form av gemensam markbeläggning som vegetation och material, vilket även har betydelse för om områden uppfattas som offentliga eller privata. Den gemensam markbeläggning skapa gränser i den fysiska miljön, vilket uppmärksammats inom främst bostadsområdena som uppfattas därav uppfattas som mer privata. I Norra Älvstranden tycks bevarande stärka områdets attraktivitet och vitalitet, det finns dock andra faktorer som stärker vitaliteten och attraktiviteten i havsnära områden till exempel de nya stadsbyggnadsidéer som planlagts i Västra Hamnen som presenterades i Bo01-området. Undersökningen visar att bebyggelse som anses vara oattraktiv som storskaliga byggnader över fyra våningar samt höga punkthus spelar mindre roll vid val av boplats då områdenas lägen har större attraktivitetsfaktor vilket havsnära områden till synes har. Dock anses större delen bebyggelsen vara nybyggd i Västra Hamnen och Norra Älvstranden då majoriteten, med undantag för Norra Älvstrandens äldre arbetarkvarter och bevarade industribyggnader, inom båda områdena uppkommit under 1990 - och 2000-talen. Nybyggd bebyggelse anses utifrån tidigare forskning vara attraktiv i sig och kan därför vara en bidragande faktor till att områdena är attraktiva. Det finns två stadsplanemönster som går att urskilja i områdena det organiska mönstret(det oplanerade) och rutnätsmönstret(det planerade), oavsett ifall dessa stadsplanemönster är planerade eller oplanerade kan planmönstrena tänkas ge effekter på utbyggnadsmöjligheter samt förtätning av områdena i framtiden, då det är enklare att bygga vidare på en rutnätsstruktur än en organisk struktur. Många av dessa havsnära områdens stadsplaner som Bo01-området är skapade utefter vissa stadsplaneideal och framtagna planer. Sammantaget är de studerade havsnära områdena attraktiva och de är ett resultat av hur staden försökt ta vara på markområden som tappat sin tidigare användning på grund av samhällets utveckling mot ett mer IT ? och kunskapsbaserat samhälle från det forna industri- och varvssamhället.

Senaste sökningar:

© 2026 Allauppsatser.se | Nyheter Sidkarta