En studie av boendepersonals praxis mot bakgrund av Lacans teori om psykosen och psykiatrireformens vårdideologiska former
Uppsatsen beskriver vilka bilder av människor medpsykosdiagnoser som boendepersonals praxis tycks bära på latent närde rekonstrueras inom spänningsfältet mellan psykiatrireformen ochJacques Lacans syn på psykosen. Spänningsfältet ställs upp genomnedslag i psykiatriutredningen och Lacans mest centrala texter påområdet och appliceras sedan på de praxisbeskrivningar som sexsemistrukturerade intervjuer med boendepersonal genererat.Resultatet visar att boendepersonalen tenderar att inta enkomplementär roll i relation till de boende, en roll som tycks vila påantagandet att människor med psykos inte kan ses som tillräkneliga,och som syftar till att resocialisera den boende till samhället. Vidareframkommer en polariserande praxis vilket tolkas som att personalenhar ett latent antagande om att den psykotiske ?i grunden? fungerarpå samma sätt som dem själva.