En stilistisk analys av Scott Joplins ragtimekompositioner
AbstractDaniel Lantz: En stilistisk analys av Scott Joplins ragtimekompositioner. ? Uppsala: Musikvetenskap. 2001. 60 p.Detta arbete är en stilistisk studie av 33 ragtimekompositioner av Scott Joplin. Syftet är att undersöka kompositionernas stilistiska aspekter med avseende på fyra stilparametrar: form, rytmik, melodik och harmonik. Målet är att peka ut typiska drag i Scott Joplins ragtimekompositioner genom att kartlägga typiska mönster och karakteristiska samband mellan de olika stilparametrarna. De 33 kompositionernas originalnottryck har analyserats med en egen analysmetod, som bygger på att urskilja återkommande mönster. De enligt min mening mest relevanta aspekterna inom varje stilparameter presenteras via olika kategoriseringar med tillhörande notexempel. Resultaten visar att Joplins ragtimekompositioner är starkt bundna vid ett formschema innehållande fyra distinkta teman om 16 takter vardera, delvis ärvd från marschmusiken. Den kraftiga synkoperingen är karakteristisk för rytmiken och 9 olika rytmiska mönster presenteras, baserade på synkoper per takt. Melodiken kännetecknas av den alternerande förekomsten av pentatonik och kromatik. 10 olika typer av melodik presenteras genom dess tydliga fördelning mellan bas (?höger hand?) och diskant (?vänster hand?). Harmoniken kännetecknas av en tydlig dominans av durtonarter, alterneringar mellan tonika-dominant respektive tonika-subdominant, samt av införandet av mellandominanter som genomgångsackord. Kadensmönstren i Joplins rags är i högsta grad stereotypa, även om man kan peka på fyra olika typer av ?förberedande? kadenser. En specialitet hos Joplin tycks vara att använda sig av durackord på diatoniskt sänkt 6:e steg. Det råder ett antal samband mellan samtliga stilparametrar.