En ny nyans av grönt
Stockholms grönstruktur i förändring
Stockholm är en stad där grönstrukturen i stadens närförorter länge har haft en
roll som ett stadsdelsskiljande, sammanhängande grönt nät och där stadens
inriktning har varit att bevara denna struktur. I förtätningens era i den starkt
växande staden målas grönområdena nu istället upp som den mark som återstår
att bygga på, där det gröna nätet är ett hot mot en sammanhängande stadsstruktur.
I detta arbete behandlades frågeställningen om det hade det skett en
förändring i Stockholms stads beskrivning av grönstruktur i den översiktliga
planeringen. Metoden som användes var att jämföra Stockholms översiktsplan
1999 med översiktsplan 2010 efter ett antal frågor om grönstruktur. Varje fråga
besvarades med sammanfattningar eller citat från de båda översiktsplanerna och
en efterföljande analys. Resultatet tyder på att en förändring har skett i stadens
beskrivning av grönstruktur, den gröna strukturen har inte en lika central roll i
den nya översiktsplanen och har inte längre ett eget kapitel eller karta. Resultatet
visar även att orden grön, park, natur och ekologi inte användes lika frekvent i
den nya översiktsplanen, istället har ord som kvalitet, barriär, attraktiv och målpunkt
blivit vanligare vid beskrivning av grönstruktur.