En jämförelse mellan två standardmetoder för sållning av bränsleflis
I Sverige har en ny lag om virkesmätning trätt i kraft där sortimentet trädbränsle numera ingår. Värmeverken som är stora förbrukare av trädbränsle ställer olika krav på trädbränslets kvalitet. Kvaliteten styrs av vilken förbränningsteknik som värmeverket använder. Generellt brukar kvalitetskraven för bränsleflis indelas i värmevärde, askhalt, homogenitet, fukthalt samt fraktionsfördelning. Fraktionsfördelningen har på senare tid visat sig vara av allt större betydelse för värmeverken men trots detta utgör den idag inte någon betalningsgrund. För att erhålla fraktionsfördelningen av trädbränsle krävs att provmaterial sållas. Enligt SDCs (Skogsbrukets datacentral) instruktion finns två godkända standardmetoder för att utföra sållning, SCAN-CM 40:01samt SS-EN 15149-1:2010. Det som främst skiljer standardmetoderna åt är deras skakmönster samt hålstorlekar på såll. I den här studien har en jämförelse mellan dessa standardmetoder gjorts där samma hålstorlekar användes. Provmaterial av stamvedsflis, färsk grot, lagrad grot samt bark sållades. Resultaten visade att det fanns en signifikant skillnad mellan standardmetoderna, framför allt för sålldimensionerna 8- och 16 mm. Detta tros bero på att för låg frekvens ställts in för standardmetod SS-EN 15149-1:2010 vid försökstillfället. Långa sållningstider visade sig vidare ha en liten påverkan på mängden erhållen finmaterial (