En jämförande studie mellan röntgenteknik och mikrovågsteknik för mammografiscreening
Många liv räddas idag då mammografiscreeningen som erbjuds symtomfria kvinnor tillhörande riskgrupper för bröstcancer, gör att cancer kan upptäckas på ett tidigt stadium. Screeningen utförs med röntgen, vilket är den metod som anses mest lämplig. Metoden är förhållandevis snabb och billig, men den har några nackdelar. Den kan vara ospecifik då man med denna metod avbildar skillnad i densitet mellan tumör och frisk vävnad, och ibland är denna skillnad så liten att det är svårt att detektera på bild. Bröst med högt innehåll av körtelvävnad försvårar även detektionen ytterligare. En annan nackdel är att metoden innefattar joniserande strålning vilken i sällsynta fall kan orsaka svåra cellskador. Risken är väldigt liten, men existerande. Det pågår i dagsläget utveckling av nya metoder för bröstcancerdetektion. En metod är att med mikrovågor undersöka bröstet efter områden med stora skillnader i dielektriska egenskaper. Det har visat sig att det finns stora skillnader i dessa egenskaper mellan tumör och frisk vävnad, varför det finns hopp om att man med denna metod ska kunna utveckla ett alternativ till den röntgenbaserade mammografin. Då forskningen pågår intensivt finns det flera olika förslag på tekniska lösningar för mikrovågstekniken. Denna studie är avgränsad till de två större teknikerna ?UWB-radar? och ?mikrovågstomografi?. Detta är en litteraturstudie där för- och nackdelar med de olika metoderna undersökts, så långt som utvecklingen kommit vid tillfället för författandet. Syftet är att avgöra om mikrovågstekniken kan vara lämplig som ett alternativ till mammografiscreening med röntgen. Det kan konstateras att röntgentekniken förfinas på olika sätt, och att det finns utrymme för att både minska stråldoser och att få bilder med ökad spatial upplösning med nya tekniker. Med mikrovågstekniken finns det potential att kunna fastställa om en tumör finns närvarande i ett bröst eller inte med en mindre felmarginal än vad som idag är fallet för röntgen. Det finns också en viss potential för att kunna skilja på elakartad och godartad tumör. Kontrast mellan tumör och frisk vävnad i körtelrika bröst är även större vid mikrovågstekniken än för röntgentekniken. Med mikrovågstekniken får bilderna däremot något sämre spatial upplösning. I analysen som här är utförd framstår det troligt att mikrovågstekniken snart skulle kunna vara ett bättre alternativ till röntgen som metod för screening: små tumörer i olika former har kunnat påvisas, den minsta med diametern 1.76 mm, i ett flertal naturtrogna bröstfantom. Patientundersökningar har utförts på friska kvinnors bröst, och bilder har kunnat skapas på lika kort tid som vid screening med röntgen. Det krävs dock mer forskning och fler utprovningar på människor, och vidare utveckling för både hård- och mjukvara innan metoden kan tas i bruk. Läsare av denna studie bör ha i åtanke att det kan finnas mycket forskning om de båda teknikerna som ej inkluderats här, då den kan ha varit otillgänglig för författaren vid tillfället för författandet. Resultaten är baserade på den forskning som funnits att tillgå. Ny forskning med andra resultat kan därefter ha tillkommit. Stor vikt har därför även lagts på att beskriva den nya och för många okända tekniken med mikrovågsavbildning för att ge läsaren en god grund att själv läsa vidare om senare forskning.