En institutionell analys av den befintliga offentliga förvaltningen av Luleå älvs dagvatten

Ett område där det i dagsläget sker en otrolig expansion är i den urbana miljöns utbredning. Den snabba utbyggnaden av städer, byar och urbana samhällen har gjort stora markytor täta för vatten. Tak, fasader och gator hindrar nederbörden från att tränga ned i marken och bildar istället så kallat dagvatten. Det är vatten som medför näringsämnen och föroreningar allteftersom det rinner ner i diverse vattendragen. Detta har gett upphov till problem i många länder och inte minst inom EU i form av övergödning av vattendrag, försurning m.m. Därför har lagar stiftats för att kunna komma till bukt med problemen. Det har dock inte bara skett förändringar inom samhället. Det har också skett stora förändringar av den traditionella uppfattningen om hur naturresurser ska förvaltas de senaste 20 åren. I Sverige har vi sett detta nya tankesätt slå igenom främst inom områden som rör för förvaltning av fisk, skog, vilt, och i viss mån även vatten. Denna tankemässiga utveckling härstammar från den moderna forskningen som har visat att ekosystem är komplexa och dynamiska system. Följden är att det ställs höga krav på att de institutioner som förvaltar naturresurser ska kunna anpassa sig till förändringar och inte bara på kort men även på lång sikt. Detta koncept kallas för en adaptiv eller anpassningsbar förvaltning och detta arbete kartlägger och undersöker det offentliga politiska och administrativa system som hanterar förvaltningen av dagvatten i Luleå älv och utvärdera denna utifrån adaptivitetssynpunkt. Arbetet sker inom ramen för AMORE-projektet (Policy Making for Adaptive Management of Natural Rescources) (se Bilaga 3) och utan att gå in närmare på detta projekt, så fokuserar den på förbättrandet av dagvattenkvalitén i Luleå älv. Kartläggningen som görs i detta arbete visade på en förvaltning som befinner sig i början av en övergångsfas, med två parallellt existerande förvaltningssystem. Ett samförvaltningssystem på EU och riksnivå som är bara i inledningen av sin implementeringsfas lokalt samt ett enskilt kommunalt förvaltningssystem på lokal nivå. Den dagliga operationella förvaltningen av Luleå älv i dagsläget domineras alltså av den lokala nivån och de enskilda kommunerna. De brister som uppmärksammas sammantaget i den nuvarande förvaltningen är i form av otydliga mål och föreskrifter, hög osäkerhet, revirbeteenden av aktörerna, fragmentering av ansvarsområden och befogenheter, koordinationsproblem samt dåligt nyttjande av tillgänglig information och resurser. Det förekom också en inkonsekvent tillämpning av policyn mellan olika styrandenivåer och det fanns en väldigt låg eller obefintlig adaptivitet. Däremot finns det en positiv utveckling vid sidan om problemen, vilket i det långa loppet kan leda till en mer adaptiv och effektivare förvaltning. Dessa inkluderar ett ökat tryck till diskussioner om vattenkvalitén i hela Europa, vilket uppskattas av samtliga tillfrågade aktörer och att det sker en kontinuerlig utökning av kunskapsbasen gällande vattenförekomster. Chansen för förbättringar av framtida policyn ökar och osäkerheten i förvaltningen minskar i ett längre perspektiv. Uppmärksammandet av vattenkvalitetsfrågor kräver också kvalitetsförbättringar utomlands och därmed är inte förbättringarna unilateralt svenska. Högkonjunkturen och tillväxten har också bidragit till en positiv effekt bortsett från en ökad arbetsbelastning. Via en ökad investeringsvolym höjs utvecklingen på förvaltningssidan och nya projekt uppkommer. Dessutom finns det mellan aktörerna vid Luleå älv tankar och tendenser till en ökad grad av samarbete mellan aktörerna vilket kan i det långa perspektivet eventuellt resultera i eliminerandet av parallella förvaltningssystem. Rekommendationerna för att kunna övervinna merparten av problemen med dagens förvaltning av Luleå älvs dagvatten är att den institutionella uppsättningen borde utformas så att den maximerar incitamenten till samarbete. Genom samarbete kan riskerna fördelas och fördelarna maximeras. Det centrala argumentet är alltså att det måste läggas större vikt på uppmärksammandet av den institutionella uppbyggnaden, de faktorer som påverkar institutioner och institutioners påverkan av varandra. Genom att inkorporera i förvaltningen ett verktyg för självutvärderande av hela förvaltningssystemet bidras till samtliga aktörers lärandeprocess. Lärandet leder i sin tur till att förbättra förståelsen av relationen mellan vetenskap och mänskliga värderingar i beslutstagandeprocesser. Dessa procedurer minskar osäkerheten för samtliga aktörer oberoende av förvaltningsnivå och underlättar förvaltningen eftersom aktörerna kan ta rätt beslut, vidta rätt åtgärder, i rätt tidpunkt. Förvaltningen minskar därmed på arbets-belastningen och ökar samtidigt på effektiviteten och adaptiviteten.

Senaste sökningar:

© 2026 Allauppsatser.se | Nyheter Sidkarta