En analys av älgbetesanpassad skogsskötsel med hjälp av planeringsprogrammet Heureka
Älgstammen orsakar genom bete skador på skog som får negativa effekter för skogsbruket. Skötseln av skogen kan anpassas för att minska omfattningen av dessa skador.
Den här studien undersökte två scenarier av skogsskötsel. Det första scenariot, kallat grundskötsel, utformades efter Sveaskogs inställningar för skogsbruk och det jämfördes med ett scenario: betesanpassning. Betesanpassningen innehöll en skogsskötsel med motivet att hålla älgbetesskador vid en lägre nivå. Scenarierna bestod båda två av en simulering och en optimering. Dessa utfördes i beslutsstödsystemet PlanVis.
Studiens syfte var att undersöka om betesanpassningen resulterade i ett sämre nuvärde samt att se om åtgärderna som syftade till att minska älgbetesskadorna gav ett önskat resultat.
Arbetet inleddes med en genomgång av kända metoder för att minska skador på skogen från älgbete. De åtgärder som bedömdes vara realistiska för praktiskt skogsbruk och därför inkluderades i betesanpassningens skötselprogram var senarelagd röjning samt högre andel naturlig föryngring och sådd. I övrigt fick samma parametrar och restriktioner råda för såväl betesanpassningen som grundskötseln. Simuleringarna utfördes på 12 102 hektar av Sveaskogs innehav i Västerbottens inland.
Resultaten för de två alternativen jämfördes, främst med avseende på ekonomi. Betesanpassningen fick ett 1,55 % lägre nuvärde. I termer av måluppfyllnad hade det betesanpassade scenariot i genomsnitt 630 fler stammar per hektar i ungskogarna (bestånd med grundytevägd medelhöjd under 5 m).
Betesanpassningen ökade fodertillgången. Skogen i detta scenario tål därför en högre skadenivå under ungskogsfasen och kan träda in i gallringsfas i godare skick ur produktionssynpunkt. Detta resulterar i högre virkeskvalitet och ?produktion.