Elektroniska signaturer
hur upplevs dess påstådda brister?
För att informationsöverföring över publika nät ska kunna utföras på ett säkert sätt krävs identifiering, signering och kryptering, vilka är grundstenarna i en elektronisk signatur. Dessa delar i kombination ger oss bl.a. säker e-handel. Som plattform för detta ligger PKI (Public Key Infrastructure), vilket är samlingsnamnet för lösningar där man med hjälp av en speciell krypteringsteknologi skapar system för identifiering, kryptering och integritetskontroll (Halvarsson & Morin, 2000). Systemen kan användas för att till exempel skapa elektroniska signaturer för olika typer av avtal, säkra elektroniska transaktioner, identifiering av användare, säker e-post, och olika typer av säker kommunikation över publika nätverk.Tekniken lovordas till stor del, men även dess brister förs fram av kritikerna. Det gäller exempelvis rutiner för utgivande av certifikat, vem ett certifikat verkligen tillhör etc. Detta arbete syftar till att ta reda på huruvida de påstådda bristerna upplevs hos sakkunniga i ämnet genom litteraturstudier och intervjuer. Resultatet pekar på att brister föreligger, men att de inte upplevs vara i den omfattning som kritikerna menar.