Elektroniska avtal ur ett avtalsrättsligt perspektiv
Vid första anblicken kan Avtalslagen (AvtL), på grund av sin ålder och språkbruk, framstå som föråldrad i dagens informationssamhälle. På grund härav har vi studerat frågan samt utvalda avtalsrättsliga begrepp och upptäckt att AvtL, p.g.a. sin allmänna reglering och den praxis som utbildats genom åren, fortfarande fullt ut är relevant. Det i AvtL:s regler som, enligt vår uppfattning, behöver anpassas till dagens kommunikationsteknik är ej så omfattande att ny lagstiftning nödvändigtvis är enda sättet att reglera detta. Vi har framställt förslag för hur tolkning skall ske av dessa olika avtalsrättsliga regler för att omfatta även dagens ?nya? kommunikationsverktyg. Som ex. kan tas den s.k. ?modellen för avtalsslut? där ett anbud föranleder ett svar. Är detta svar i form av en accept har ett avtal kommit till stånd. Av vår undersökning framgår bl.a. varför denna modell skall gälla undantagslöst i de fall AvtL tillämpas ? så även vid elektroniska avtalsslut. AvtL saknar fromkrav för anbud och accept varför dessa kan utväxlas på vilket sätt som helst: skriftligen, muntligen, per fax eller elektroniskt. Av detta förstås följaktligen att lagstiftningen på avtalsrättens område i huvudsak är dispositiv. Detta innebär således att det är fullt möjligt att ingå avtal elektroniskt och på dessa tillämpa AvtL: trots att denna ej ordagrant reglerar dessa nya avtalsslut. Vid en sammanfattad bedömning inser man att de flesta begrepp (såsom ex. ?ändamålsenligt? och ?till handa? o.s.v.) som här behandlats är beroende av och går in i varandra. Dessa har ändock behandlats separat för att möjliggöra en bedömning av varje begrepp och regel fristående. På så sätt har vi kunnat komma underfund med hur dessa skall behandlas då avtal slutits elektroniskt. Vi har genom detta arbete dragit slutsatsen, som ovan nämnts, att AvtL är fullt tillämplig på avtal som slutits elektroniskt då vi anser skillnaden mellan dessa och traditionellt slutna avtal vara nästintill obefintlig. Enda skillnaden är vilket kommunikationsverktyg parterna använt. De områden vi dock anser behöva någon form av anpassning till dagens kommunikationsmedier bör regleras genom praxis, i minsta möjliga mån genom ny lagstiftning: på så sätt kan vi öka säkerheten inom detta nya avtalsområde.