Ekosystemtjänster hos öppen dagvattenhantering
utgångspunkt för lokalt anpassad grönytefaktormodell
Dagvattenöppen dagvattenhanteringUtjämningReningGrundvattenbildningEkosystemtjänstGrönytefaktorGrönytefaktormodell
Klimatförändringar gör dagvattenhantering allt mer komplicerad, framför allt i hårdgjorda miljöer, med översvämningar, sänkt grundvattennivå och spridning av
föroreningar som konsekvens. För att förhindra detta kan öppna anläggningar användas som komplement till traditionell dagvattenhantering. Öppna dagvattenanläggningar ligger i eller nära markytan och hanterar dagvatten på sätt som återfinns i naturen. De bidrar till ekosystemtjänsterna utjämning av flödestoppar, grundvattenbildning och dagvattenrening, men olika anläggningar bidrar i varierande grad till tjänsterna.
I examensarbetet har fem öppna dagvattenanläggningar studerats. Tre av dessa, infiltration på gräsytor, svackdiken och översvämningsytor, är vegetationsklädda. De övriga, dammar och kanaler, betecknas i arbetet som icke-vegetationsklädda. Genom litteraturstudie och enkätundersökning har de studerade anläggningarnas förmåga till dagvattenrelaterade ekosystemtjänster bedömts. Resultaten visar att anläggningarnas kapacitet inom de olika ekosystemtjänsterna varierar. Vegetationsklädda anläggningar har hög kapacitet inom alla tre ekosystemtjänster. Icke-vegetationsklädda anläggningar har hög kapacitet för utjämning av flödestoppar och låg kapacitet för grundvattenbildning. Om de
icke-vegetationsklädda anläggningarnas förmåga för rening av dagvatten har slutsats inte kunnat dras.
Ett sätt att möta svårigheterna med dagvattenhantering är att tillämpa en grönytefaktormodell. En grönytefaktormodell är ett poängsystem med syfte att ta vara på de
förtjänster som grönska ger. Malmö och Lund använder en sådan modell, Stockholm en annan. Flera aspekter, till exempel biologisk mångfald, beaktas i dessa modeller parallellt med dagvattenhanteringen. I examensarbetet har de två ovan nämnda grönytefaktormodellernas bedömning av öppna dagvattenanläggningar med avseende på dagvattenhantering studerats. Modellerna har jämförts med resultatet från litteraturstudie och enkätundersökning. I båda modellerna definieras dagvattenhantering som utjämning av flödestoppar. Med denna definition stämmer Malmös och Lunds modell överens med resultatet från arbetet. Stockholms modell speglar även anläggningarnas olika kapacitet inom grundvattenbildning. Resultaten är otillräckliga för att avgöra om någon av modellerna
tar hänsyn till rening av dagvatten.