Ekologiska foderstater beräknade med NorFor
exempel från mjölkgårdar med hög självförsörjningsgrad
Inom den ekologiska mjölkproduktionen finns det krav på att hälften av fodret ska
komma från den egna gården. En hög självförsörjning av foder ger i många fall även en
bättre ekonomi.
I Sverige ökar den ekologiska produktionen medan trenden är att
självförsörjningsgraden av foder på gårdarna minskar. För att täcka behovet köps
importerade fodermedel in, främst proteinfoder innehållande ekologiska sojabönor.
Anledningen till importen är att den högmjölkande kon kräver mycket vomstabilt
protein, vilket många av de hemmaproducerade proteinfodermedlen har en mindre andel
av jämfört med sojabönan.
Syftet med arbetet har varit att finna foderstater med hög andel hemmaproducerat foder
som klarar att näringsförsörja den högavkastande kon. Målet har varit att jämföra olika
foderstater för att finna den optimala foderstaten. Fokus har legat på
proteinförsörjningen hos gårdar med hög självförsörjning.
En ekologisk mjölkko måste ha ett grovfoderintag på minst 60 %. Under de tre första
månaderna i laktationen får andelen sänkas till 50 %. Detta är en begränsning som man
måste ta hänsyn till vid foderstatsberäkningar. Ett högkvalitativt vallfoder är alltid
grunden i utfodringen. Det är främst under tidig laktation som kravet på proteinkvalitet
och andelen vomstabilt protein är högt. Lupin och rapskaka är exempel på fodermedel
med bra proteinkvalitet. Åkerböna och ärtor har lite sämre kvalitet men lämpar sig väl
till lågavkastande kor.
I undersökningen ingår sju gårdar med en självförsörjningsgrad på 87 ? 100 %. Utifrån
dessa gårdars nuvarande utfodring har foderstater beräknats i programmet Typfoder 5.0.
Fem foderstatskontroller valdes ut för att visa på proteinförsörjningen. Foderstaternas
värden jämfördes sedan med varandra utifrån rekommendationer.
Resultatet av undersökningen visar att det är få foderstater som klarar
näringsförsörjningen av de högmjölkande korna. I de högsta avkastningsnivåerna (40 kg
ECM) är variationerna större mellan gårdarna och det är några få gårdar som sticker ut.
För de lågmjölkande korna klarar de flesta gårdarna rekommendationerna och flera av
dem har även ett proteinöverskott.
Den av gårdarna som utfodrar med majsensilage har den mest optimala foderstaten för
de högmjölkande korna. Gården är helt självförsörjande på proteinfoder och använder
rybskaka, åkerböna och ärtor som proteintillskott.