Ekologisk omställning av efterkrigstidens bebyggelse med utgångspunkter i hållbar stadsutveckling
Hållbar utvecklingSustainability - generalFysisk planeringSpatial planning - local planningHållbar utvecklingEfterkrigstidens bebyggelseEkologisk omställning
Mer än hälften av alla lägenheter i Sverige byggdes under åren 1950-1975, den
perioden som i svensk bebyggelsehistoria brukar kallas för efterkrigstiden.
Bilden av områden från den här tiden är ofta negativ och det är ofta i områden
från den här tiden som de sociala problemområdena i svenska städer finns. Idag
är många av dessa områden nedgångna och slitna och i behov av en upprustning.
Områden från den här tiden planerades efter andra förutsättningar och lever
idag inte alltid upp till de krav som ställs på resurshushållning och
kretsloppstänkande. Den här uppsatsen fokuserar på de möjligheter som finns i
förnyelsen av dessa områden och hur en omställning mot ett hållbart ekologiskt
samhälle kan appliceras där.
En ekologisk omställning kan bidra till att förbättra hållbarhetens alla
dimensioner. I den fysiska miljön kan många åtgärder göras för att förbättra
situationen i dessa bostadsområden. De är ofta väl avgränsade och i
förnyelseåtgärder är det relativt enkelt att engagera invånarna. Förändringar i
den fysiska miljön skapar förutsättningar att förbättra områdens rykte och
bidra till en ökad social stabilitet.
Augustenborg i Malmö är ett typexempel för den tidiga efterkrigstidens
bebyggelseområden. Området har genomgått en stor förändringsprocess under en
åtta års period. Vilket gett resultat på såväl den ekologiska, som de sociala
och ekonomiska aspekterna av hållbar utveckling.?