Effektivare fastighetsutnyttjande genom tredimensionell fastighetsindelning
Begreppet fastighet har, före införandet av tredimensionell fastighetsindelning i svensk fastighetsrätt, ansetts utgöra en vertikalt avgränsad del av jordytan. I och med införandet av det tredimensionella inslaget den 1 januari 2004 kan fastigheter även avgränsas horisontellt. Således kan en traditionell fastighet numera delas in i flera olika skikt och nivåer vilka var för sig kan utgöra separata fastigheter. Redan före införandet av tredimensionell fastighetsindelning har vissa möjligheter till ett tredimensionellt fastighetsutnyttjande funnits, främst genom olika former av avtalslösningar. Dessa lösningar utgör dock, till skillnad från tredimensionell fastighetsindelning, inte någon äganderättslig uppdelning och har därmed varit kraftigt begränsade. En av de främsta fördelarna är möjligheten att dela upp en befintlig anläggning i separata fastigheter, exempelvis indelade efter specifikt verksamhetsområde för att på så sätt erhålla en effektivare och mer ändamålsenlig förvaltning. En effekt av detta torde bli hårdare konkurrens på fastighetsmarknaden genom att nya aktörer kan etablera sig då mindre kapital krävs för att förvärva det önskade förvaltningsobjektet i och med att man numera kan bryta ut dessa ur komplexa anläggningar och förvärvas dem enskilt. Vidare underlättas även finansieringen i flera avseenden. Det nya fastighetsinslaget öppnar även upp nya möjligheter att bebygga befintlig infrastruktur vilket antas leda till effektivare markutnyttjande. Dessutom kan vissa skattemässiga fördelar uppnås som en följd av tredimensionell indelning.