Effekter av konservativ behandling vid temporomandibulär dysfunktion
en systematisk litteraturöversikt
Bakgrund: Temporomandibulära dysfunktioner (TMD) är ett samlingsbegrepp
som innefattar störningar i käkleden och omkringliggande strukturer.
Tillståndet är vanligt förekommande och ger symtom i form av bland annat
smärta, rörelseinskränkning samt låsningar. Research Diagnostic Criteria
for Temporomandibular Disorders (RDC/TMD) är ett internationellt använt och
validerat diagnosinstrument vid TMD. Med hjälp av detta kan tillståndet
delas in i subgrupper. Vanliga behandlingsmetoder är sjukgymnastik,
egenvård, bettskenor, mediciner och kognitiv beteendeterapi.
Syfte: Syftet med studien var att systematiskt granska den vetenskapliga
litteraturen avseende konservativ behandling och dess effekter vid TMD.
Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes och totalt 14
artiklar granskades kritiskt och poängsattes med PEDro-Scale. Utifrån
studiernas bevisvärde fastställdes de olika behandlingsformernas evidens
enligt SBU: s gradering.
Resultat: De konservativa behandlingar som användes i studierna var KBT,
hållningsträning, tuggträning, elterapi, egenvård, avspänning, hemträning,
samt sjukgymnastik. Det sammantagna vetenskapliga underlaget för
interventionerna föreföll otillräckligt (evidensstyrka 4).
Konklusion: Fler metodologiskt högkvalitativa RCT-studier med homogena
grupper bör göras.