Effekter av konservativ behandling vid temporomandibulär dysfunktion
en systematisk litteraturöversikt
Bakgrund: Temporomandibulära dysfunktioner (TMD) är ett samlingsbegrepp som innefattar störningar i käkleden och omkringliggande strukturer. Tillståndet är vanligt förekommande och ger symtom i form av bland annat smärta, rörelseinskränkning samt låsningar. Research Diagnostic Criteria for Temporomandibular Disorders (RDC/TMD) är ett internationellt använt och validerat diagnosinstrument vid TMD. Med hjälp av detta kan tillståndet delas in i subgrupper. Vanliga behandlingsmetoder är sjukgymnastik, egenvård, bettskenor, mediciner och kognitiv beteendeterapi. Syfte: Syftet med studien var att systematiskt granska den vetenskapliga litteraturen avseende konservativ behandling och dess effekter vid TMD. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes och totalt 14 artiklar granskades kritiskt och poängsattes med PEDro-Scale. Utifrån studiernas bevisvärde fastställdes de olika behandlingsformernas evidens enligt SBU: s gradering. Resultat: De konservativa behandlingar som användes i studierna var KBT, hållningsträning, tuggträning, elterapi, egenvård, avspänning, hemträning, samt sjukgymnastik. Det sammantagna vetenskapliga underlaget för interventionerna föreföll otillräckligt (evidensstyrka 4). Konklusion: Fler metodologiskt högkvalitativa RCT-studier med homogena grupper bör göras.