Effekter av fysisk träning som behandlingsåtgärd för barn och ungdomar med Cerebral pares
En litteraturstudie
Introduktion: Cerebral pares är det vanligaste neurologiska funktionshindret hos barn och ungdomar i västvärlden. Prevalensen beräknas till omkring 2 av 1000 barn. Hos barn och ungdomar med cerebral pares förkommer funktionsnedsättningar som spasticitet, minskad rörelsehastighet och nedsatt koordination. Spasticitet har ansetts vara den huvudsakliga orsaken till nedsatt rörelsefunktion vid cerebral pares. Styrketräning har förmodats kunna öka spasticiteten och därför inte ansetts lämplig som träningsform för individer med cerebral pares. Det förekommer dock även andra nedsättningar som kan ha påtaglig inverkan på rörelsefunktionen, barn och ungdomar med cerebral pares har betydligt sämre muskulär styrka och fysisk uthållighet än jämnåriga utan funktionsnedsättningar. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka effekter som påvisats av träningsprogram innefattande belastad styrkträning och/eller konditionsträning för barn och ungdomar med cerebral pares samt att undersöka vilka mätinstrument som använts för utvärdering. Metod: Artikelsökning utfördes i sex databaser, totalt inkluderades tio artiklar. För att fastställa studiernas metodologiska kvalitet utfördes granskning utifrån PEDro scale. Resultat: Signifikanta behandlingseffekter sågs med avseende på gångfunktion, motorisk funktion och muskulär styrka. I tre av de inkluderade studierna sågs effekter på syreupptagningsförmåga och uthållighet. Träningen hade ingen inverkan på spasticitet. Konklusion: Varierande former av träning är av betydelse för att öka funktionsförmåga och fysisk kapacitet samt för att förebygga inaktivitet och sekundära sjukdomar. Flera studier av god metodologisk kvalitet med liknande träningsupplägg behövs för att kunna fastställa optimal träningsintensitet och träningsmängd vid olika former av träning samt för att möjliggöra att träningsriktlinjer upprättas för denna patientgrupp