Effekter av fysisk aktivitet för patienter med kranskärlssjukdom
systematisk granskning
Bakgrund: Hjärt-kärlsjukdomar är en av de största orsakerna till död och sjuklighet i västvärlden. Hjärtrehabilitering är en multifaktoriell process som inneåller träning, utbildning och rådgivning angående reduktion av riskfaktorer, livsstils- och beteendeförändringar där syfte med rehabiliteringen är att förbättra både fysiologiskt och psykosocialt status. ICF:s biopsykosociala modell ger struktur över granskning av studier och visar var tyngdpunkten av dagens forskning ligger samt vilka områden den täcker. Metod: Databaserna AMED, MEDLINE/PUBMED, PEDRO och CINAHL användes. Randomiserade kontrollerade studier skrivna på engelska, publicerade mellan år 2000-2005 i vetenskapliga tidskrifter inkluderades där män och kvinnor i alla åldrar hade haft hjärtinfarkt. Studierna skulle innehålla någon form av fysisk aktivitet som intervention. Resultat: Bekräftar fördelar med träningsbaserad hjärtrehabilitering efter insjuknande i hjärtinfarkt. Hjärtrehabiliteringen var associerad med reduktion av både hjärt- och total dödlighet, kolesterolnivå, triglyceridnivå och systoliskt blodtryck. I studier gällande livskvalitet påvisade samtliga förbättring efter behandling vid subjektiv skattning. Med utgångspunkt från ICF:s biopsykosociala modell visar forskningens resultat att tyngdpunkt koncentreras på komponenten kroppsstrukturer och kroppsfunktioner, även om resterande komponenter berörs. Konklusion: Fysisk aktivitet bör ingå som central del i rehabilitering efter insjuknande i hjärtinfarkt då detta påvisar positiva fysiska, fysiologiska och psykiska effekter. Nyckelord: ICF, myocardial infarction, physical activity, rehabilitation