Effekter av CI-terapi för barn med cerebral pares
En litteraturstudie
Bakgrund: Cerebral pares är en skada som uppkommer i den outvecklade hjärnan och drabbar ca 250 barn per år i Sverige. Skadorna leder till begränsningar av aktivitetsförmåga. En behandlingsmetod för barn med cerebral pares är constraint-induced therapy (CI-terapi) som innebär intensiv, uppgiftsspecifik och repetitiv träning av övre extremitet, där den icke drabbade armen hindras att användas. Genom behandlingen påminns kroppen att använda den drabbade armen och nya rörelsemönster utvecklas. Syftet: Syftet med studien var att, med ICF som modell, granska publicerade vetenskapliga artiklar för att undersöka om CI-terapi kan förbättra aktivitetsförmågan hos barn med cerebral pares. Metod: Sökning i fyra databaser genomfördes och resulterade i 18 inkluderade studier. Studierna granskades enligt PEDro-skalan och omvandlades till SBU:s gradering för bevisvärde. Resultat: Resultatet av litteraturstudien visade att det fanns ett begränsat vetenskapligt underlag för att CI-terapi har effekt på armförmågan och ett måttligt starkt vetenskapligt underlag på förbättring av det spontana användandet av den drabbade armen. För armfunktion och finmotorik fanns det ett måttligt starkt vetenskapligt underlag respektive ett begränsat vetenskapligt underlag för att CI-terapi inte ger någon förbättring. Vad gäller vårdnadshavarnas bedömning fanns det ett starkt vetenskapligt underlag för att CI-terapi förbättrar både funktion och aktivitet. Konklusion: Den här studien visade på att det finns ett begränsat till måttligt starkt vetenskapligt underlag för att CI-terapi förbättrar aktivitetsförmågan hos barn med cerebral pares. Denna studie innehöll dock flera studier med låg kvalité och underlaget blir därmed otillräckligt för att dra några fullständiga slutsatser. Vår rekommendation är att fler randomiserade kontrollerade studier görs i framtiden för att stärka evidensen av CI-terapi.