EU
s statsstödsrätt och miljöskatter
I uppsatsen undersöks hur EU:s statsstödsregler inverkar på utformningen av miljöskatter på nationell nivå, vidare analyseras också statsstödsreglernas ändamålsenlighet och legitimitet.Statsstödsreglerna innebär ett principiellt förbud mot statligt stöd till företag. Stöd-begreppet innefattar olika former av fiskala stöd som exempelvis skattesubventioner. Det enskilt viktigaste kriteriet vid fastställande av vad som utgör ett fiskalt stöd är selektivitetskriteriet. Enligt praxis görs bedömningen av om kriteriet är uppfyllt enligt en metod i tre steg: i det första steget fastställs den relevanta referensramen, därefter undersöks om det finns avvikelser från denna referensram och slutligen prövas om den aktuella stödåtgärden kan rättfärdigas genom systemets karaktär eller allmänna systematik. Det finns vissa tecken i senare praxis på att denna metod kan vara på väg att överges. I uppsatsen dras emellertid slutsatsen att den beskrivna metoden med vissa modifikationer utgör gällande rätt.Statsstödsreglernas inverkar på utformningen av miljöskatter i medlemsländerna genom att miljöändamål endast i undantagsfall beaktas vid den av EU-domstolen lanserade bedömningen. Miljöändamål beaktas nämligen främst vid metodens tredje och sista steg. I den mån miljöändamålen utgör grundläggande rättsliga principer eller viktiga EU-intressen kan de även få inverkan på bedömningens två första steg men det finns olika tolkningar av rättsläget i denna del. Att låta miljöskäl få inverka på alla steg i bedömningen skulle stå väl överens med den miljörättsliga principen om integration, i realiteten verkar emellertid ekonomiska ändamål i nuläget ha en starkare konstitutionell ställning. Vidare innebär statsstödsreglerna att den befintliga konkurrenssituationen upprätthålls vilket också kan försvåra genomförandet av gröna skattereformer. Reglernas ändamålsenlighet kan därför kritiseras utifrån miljörättsliga principer och ändamål. Dessutom kan det även ifrågasättas hur väl statsstödsreglerna uppfyller ekonomiska syften.Slutligen visar uppsatsen på samband mellan effektivitet, ändamålsenlighet och legitimitet. I enighet med teorin om konstitutionell pluralism innebär nämligen EU ett konstitutionellt utbyte mellan överstatlig och nationell rätt. På statsstödsområdet har det fått konsekvensen att EU:s intressen och ändamål beaktas vid bedömningen av selektivitet och i förlängningen även vid utformandet av nationella skattesystem.