Drivning av bandtransportörer
Ett förarbete till en standardisering
På LKAB finns ett stort antal transportörer som har till uppgift att förflytta material i förädlingsarbetet av järnmalmen. Själva drivningen av transportörerna sköts i regel av en elmotor som får en drivtrumma att rotera via en växellåda. Dessa växellådor finns i flera fabrikat som i sin tur finns i flera olika storlekar och utföranden. Antalet varianter har ökat med tiden och LKAB vill nu göra något åt denna utveckling. Kostnaderna för lagerhållning har blivit höga och det kan vara bekymmersamt med många olika varianter av drivningar vid eventuellt haveri. Produktionen kan påverkas negativt om till exempel rätt växellåda inte finns på förrådet, eller att personalen inte har kännedom om just den växellåda som ska bytas ut eller repareras. Detta arbete kan ses som ett förarbete till en standardisering där tre olika tillverkare jämförs för att hitta det bästa valet av drivning av transportörer. För att få en bild över hur situationen ser ut på LKAB inleddes arbetet med att göra en inventering av befintliga transportörer. Till hjälp användes datalager och affärssystem som finns på LKAB:s interna nätverk. Resultatet från inventeringen visade att tre tillverkare representeras i hög utsträckning, därför togs beslutet att dessa tre skulle analyseras närmare. Tillverkarna är Benzlers, Kumera och Rulmeca. Benzlers och Kumera har båda breda växelprogram från små smidiga växlar till stora tunga industriväxlar. Vanligast på LKAB är Benzlers J-serie som även kallas för SALA-tappväxeln, och Kumeras RFM-serie. Den största skillnaden mellan dessa är att SALA-tappväxeln drivs via remdrift och i en Kumera är motorn direktkopplad till växellådan. Rulmeca har en annorlunda uppbyggnad, där finns hela drivpaketet inne i den så kallade drivtrumman. För att jämföra de tre utvalda tillverkarna med varandra granskades själva växeln eller drivenheten i Rulmecas fall. Men även tillverkaren granskades för att se vad som utmärker dessa och för att se hur de förhåller sig i jämförelse med varandra. Eftersom energiförbrukning är en viktig punkt gjordes mätningar av effektuttaget under drift, mätningarna utfördes både i Svappavaara och i Kiruna. Resultatet från mätningarna jämfördes sedan med massan av järnmalmen som passerat under tiden då mätningarna utfördes för att få en rättvis bild av energiförbrukningen. När resultaten granskades så visade det sig att Rulmeca som marknadsför sig som energieffektiv också var det billigaste alternativet energimässigt. Även ekonomiska jämförelser utfördes för att få en bild över hur de tre fabrikaten förhåller sig till varandra kostnadsmässigt. I de ekonomiska jämförelserna har dels investeringskostnader jämförts men även de totala kostnaderna som uppkommer under växelns hela livslängd. Dessa jämförelser gjordes med hjälp av LCC (Life Cycle Cost). För att slutligen hitta det bästa alternativet, den bästa växeln eller drivenheten upprättades en PUGHmatris, i denna togs kriterier med som anses vara viktiga för en leverantör av drivenheter. Kriterierna betygsattes för att bestämma hur viktiga de är i förhållande till varandra (viktvärde). Därefter fick alla tre leverantörer ett eget betyg till varje kriterium och slutbetyg kunde sedan bestämmas