Drag- och skjuvtester på bergbultar
Två egentliga orsaker ligger till grund för rapporten, införandet av
friktionsbultar som förstärkningsmetod i LKAB:s gruvor samt det faktum att
en beredskap mot smällberg och svårare seismiska händelser idag saknas.
Behoven antas dessutom öka i takt med att brytningsdjupet ökar. Rapporten
beskriver två typer av tester gjorda på olika typer av bergbultar. Den ena
typen av test utfördes i laboratoriemiljö under mer kontrollerade former
och det andra under verkliga förhållanden i LKAB:s gruva i Kiruna.
I laboratorietesterna har bultar gjutits in i betongblock och sedan utsatts
för skjuv- respektive dragbelastning, för att en grundläggande förståelse
för hur bultarna under sådana omständigheter beter sig jämfört med
Kirunabulten.
Testade bultar i laboratoriemiljö är:
• Helt cementingjuten Kirunabult
• Ändförankrad (kemisk förankrad) Kirunabult
• Durabar, cementingjuten friktionsbult
• Swellex Mn16, friktionsbult
• RX300 ERB 160+, friktionsbult
Vid fälttesterna i LKAB:s gruva i Kiruna har två typer av utdragstester
gjorts på friktionsbultarna Swellex och RX300 ERB. Första testet gjordes
för att bestämma förankringskraften på helt installerade tre meter långa
bultar. Det andra testet gjordes även det på tre meter långa bultar men med
skillnaden att förankringslängden begränsades till 30 cm för att konstatera
hur förankringskraften förändras vid reducerade förankringslängder.
Resultaten av testerna i Trondheim visar att det idag finns bultar som är
en mycket segare förstärkning än den idag av LKAB använda Kirunabulten,
utan att förankringskraften reduceras.
Resultaten av fälttesterna kan sammanfattas med att friktionsbultar med
reducerad förankringslängd installerade i magnetit tål en högre
utdragningskraft än de som är installerade i syenitporfyr.
Den kraftigare Swellex Mn24 har en högre förankringskraft jämfört den
klenare Swellex Mn16.