Dopets innebörd i ett sekulariserat Sverige
Dopstatistiken i Sverige sjunker, men ännu väljer en stor del av den svenska befolkningen att döpa sina barn. Syftet med uppsatsen är att undersöka dopsynen bland ett urval präster i Svenska kyrkan och bland ett urval föräldrar som valt att döpa sina barn. Metoden jag använt mig av är den kvalitativa fallstudien med djupintervjuer. Mina frågeställningar innefattar hur dopets innebörd tolkas av Svenska kyrkans präster, samt kyrkligt och icke-kyrkligt aktiva föräldrar. För att upptäcka förändring eller kontinuitet över tiden har jag jämfört resultatet av min studie med resultat i studier genomförda i början av 1970-talet och början av 1990- talet. Resultatet av min studie, som därmed också är komparativ, visar att dopsynen i vissa avseenden är förändrad. Förändringen visar sig främst i att dopet idag uppfattas mer som en namngivningsceremoni, samt att den gudomliga aspekten inte har lika stor betydelse för föräldrarna. Kontinuiteten visar sig främst i att dopet är en tradition och högtid värd att bevara, och något både präster och föräldrar upplever som en positiv handling.