Distriktssköterskors upplevelser i möten med misshandlade kvinnor
Under de senaste decennierna har mäns våld mot kvinnor blivit allt mer uppmärksammat. Det är ett samhällsproblem och de senaste åren har det blivit ett folkhälsoproblem. Våldet mot kvinnor uppskattas kosta det svenska samhället cirka tre miljarder kronor varje år. Våldet sker oftast i hemmet och i majoriteten av fallen är den misstänkte förövaren en man som kvinnan har eller har haft en nära relation till. Så länge vi accepterar att mannen i relationen har rättigheter som kvinnan inte har, kommer denna norm och därmed även våldet att fortsätta. Vårt arbete fokuserar på distriktssköterskors upplevelser i möten med misshandlade kvinnor. Sju distriktssköterskor har intervjuats och materialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet beskriver distriktssköterskornas oro i mötet med kvinnorna. De anser att deras kunskaper, inom området kvinnomisshandel, är högst bristfälliga. Distriktssköterskorna anser att det säkert är många kvinnor som mår dåligt, där det finns våld med i bilden som de tror sig missa. De upptäcker endast de uppenbara fallen och följaktligen förbises mindre tydlig fysisk och psykisk misshandel. Det finns en enighet om att frågan om misshandel är viktig, men det beskrivs som en svår fråga att ställa. Att inte veta hur man ska formulera och ställa frågan tycks vara ett stort hinder för många distriktssköterskor. Vår slutsats är att distriktssköterskorna inte vet hur de ska hantera problemet. Det saknas en samsyn och gemensamma strategier på arbetsplatsen för att våga ta sig tid att lyssna. Det behövs riktade fortbildningsinsatser för att kunna möta problematiken i vardagen.