Distriktssköterskors attityd och erfarenhet av generisk
substitution
Den 1 oktober 2002 infördes generisk substitution i Sverige. Detta innebär att receptförskrivna läkemedel som ingår i läkemedelsförmånen byts ut till det billigaste likvärdiga preparatet, om det inte finns särskilda skäl till att byte inte får ske. Byte av preparat är inte alltid problemfritt. Tidigare genomförda studier har visat att problem som kan förekomma är felmedicinering, biverkningar eller försämrad effekt av läkemedlet. I en av studierna deltog farmacevter. De upplevde att diskussionen om läkemedlets likvärdighet och prissättning tog mest tid i kundmötet, vilket skulle kunna leda till att följsamheten i läkemedelsanvändningen blir sämre och att säkerheten i expeditionsarbetet minskar. Syftet med denna studie var att undersöka distriktssköterskors erfarenheter av och attityder till generisk substitution. Undersökningen begränsades till 15 vårdcentraler i Boden, Luleå, Piteå och Älvsbyn. Distriktssköterskornas ansvar för läkemedelshantering omfattar läkemedelshantering i patientens hem och på mottagning, samt förskrivning av vissa läkemedel. Studien baserades på enkäter bestående av 22 frågor. Totalt lämnades 122 enkäter ut fördelat på 15 vårdcentraler. Av dessa besvarades 47. Resultatet visade att det inte upplevdes vara några större problem med generisk substitution, men distriktssköterskorna upplevde att det hade blivit merarbete för dem. De kände sig osäkra och ansåg att det fanns stor risk för dubbelmedicinering. 26 av de 47 respondenterna upplevde att biverkningar förekom mindre än 1 gång per månad. När det gäller dubbelmedicinering ansåg 19 att det förekom mindre än en gång per månad och 25 att det aldrig förekommit. Kraven på distriktssköterskor har blivit större, det krävs noggrannare kontroll, information och övertygelse för att få patienterna att ta sina läkemedel.