Dissens och förklaringsmisstag inom avtalsrätten
Vårt huvudsyfte med denna uppsats är att förklara dissens och förklaringsmisstag samt tolkningen av dessa. Avtalsrätten bygger på olika principer och teorier som påverkar lagbestämmelser, normer och metoder. Ett av avtalsrättens svåraste problem är bristande överensstämmelse mellan anbud och accept. När dissens föreligger efter avtalsslutet, kan det knappast vara en praktisk lösning att tillämpa huvudprincipen att oren accept innebär avslag i förening med nytt anbud, eftersom avtalet då inte kommit till stånd. Och när ett förklaringsmisstag har begåtts blir det nödvändigt att avgöra om den skall anses utgöra avtalsinnehållet eller vilken innebörd man skall lägga i förklaringen. Dessa två regler om dissens och förklaringsmisstag blir i praktiken ofta tolkningsregler, tillämpningen av dessa har givit upphov till diskussion i doktrinen och därmed har olika meningar utbildats, vilka vi i denna uppsats velat framhäva för att uppnå en vidare förståelse.