Detaljplan och tredimensionell fastighetsbildning
Tredimensionell fastighetsbildning är sedan årsskiftet 2003/2004 ett nytt
inslag i svensk lag. Detta erbjuder nya möjligheter för stadsbyggnaden men
skapar också nya problem. Syftet med detta examensarbete är att utreda hur
tredimensionell fastighetsbildning hittills behandlats och att undersöka
möjligheterna till att utveckla redovisningen av detaljplaner med hjälp av
3D-teknik. Arbetet baseras på litteraturstudier och undersökningar av
detaljplaner.
Examensarbetet har två delar. Del 1 belyser problem och ger en orientering över
juridik och vad statiga verk anser om tredimensionell fastighetsbildning och
detaljplanering. Fem detaljplaner studeras mer ingående. I denna del diskuteras
huvudsakligen två frågor: Vad karaktäriserar typfall för tredimensionell
fastighetsbildning? Hur har fastigheter med tredimensionell indelning hittills
behandlats i detaljplan?
Karaktäristiska drag för tredimensionella typfall är att de kan indelas i tre
huvudnivåer.
1. ny indelning av gamla fastigheter
2. ny indelning av gamla fastigheter kombinerat med nya byggnader och nya
fastigheter
på hela områden
3. nya fastigheter och nya byggnader på hela arealer
Statistik från Lantmäteriet berättar att 3D-ärenden har främst behandlats i
något större städer och att 3D-fastigheter inrättats oftare än
3D-fastighetsutrymmen. Typen av verksamhet verkar inte ha någon betydelse för
hur fastigheten inrättas utom för handel- eller bostadsändamål som för det
mesta inrättas som 3D-fastigheter.
Tredimensionell fastighetsbildning ger möjlighet att överlagra olika
markanspråk. Exempelvis kan allmän platsmark överlagra kvartersmark. Syftet med
detta kan vara att förenkla förvaltning, effektivisera markutnyttjande,
marknadsanpassa eller inrymma många funktioner på en begränsad yta.
De studerade detaljplanerna uppvisar inget generellt sätt att hantera
3D-fastigheter. Vissa planer berör inte detta alls. Ibland behandlas detta i
plankartan, ibland i plan- eller genomförandebeskrivningen. Sätten att redovisa
fastigheter varierar från omnämnande i text eller illustration till
parentesförsedda bestämmelser för markanvändning ovan eller under mark.
Del 2 av examensarbetet fördjupar diskussionen från del 1. I denna del är den
ledande frågeställningen: Hur kan visualisering av tredimensionella fastigheter
utvecklas i detaljplan?
Aspekter på teknik, tydlighet, underlagsmaterial, planhandlingar och förfarande
behandlas. I denna del konstateras att komplicerade planer kräver utökade
redovisnings sätt. Tredimensionell visualisering, uppdelning av bestämmelser i
flera kartor eller bruket av tydligare underlagsmaterial kan underlätta
läsningen. Diskussionen sammanfattas genom att ge förslag till arbetssätt.
Arbetssättet omfattar fem punkter:
l. Materialinsamling 2. Planframställning 3. 3D-modellering 4. Förenkling 5.
Publicering
Avslutningsvis tillämpas arbetssättet på en existerande detaljplan. Både
detaljplanekarta och 3D-fastighet redovisas i volym och bifogas samma handling
som ordinarie plankarta. Fastigheten betecknas i plan och volym med en linjetyp
framtagen av lantmäteriet. I ordinarie plankarta används ortofoto som underlag.