Det svenska pensionssystemet
Makroekonomiska aspekter ur ett demografiskt perspektiv
Reformen av det svenska pensionssystemet 1999 syftade bland annat till att minska den demografiska risken som en åldrande befolkning har på systemet. Sverige valde ett system som grundar sig på ett fördelningssystem med fiktiva pensionskonton (inkomstpensionen) och ett fonderat pensionssystem med verkliga pensionskonton (premiepensionen).Eftersom en åldrande befolkning medför utmaningar och påfrestningar för ett pensionssystem, behandlar uppsatsen hur demografiska förändringar påverkar pensionerna i det svenska pensionssystemet i ett makroekonomiskt sammanhang. Uppsatsarbetet är främst baserat på studier av litteratur och statistik samt intervjuer.Slutsatserna visar att demografiska förändringar som resulterar i en åldrande befolkning har en negativ finansiell inverkan på det svenska pensionssystemet, det vill säga att pensionerna påverkas negativt. Höga antaganden på de tre demografiska förändringsfaktorerna (fruktsamhet, mortalitet och migration) har i praktiken bara en liten positiv effekt på försörjningsbördan i de olika demografiska scenarierna, och kan därmed inte var för sig motverka den åldrande befolkningens finansiella inverkan. En kombination av exempelvis högre fruktsamhet och högre invandring skulle däremot ge en större positiv effekt på försörjningsbördan. En positiv makroekonomisk utveckling såsom hög sysselsättning och hög avkastning på finansmarknaden kan förmildra konsekvenserna, på samma sätt som en negativ utveckling kan förvärra dem. Teoretiskt sett går det att förebygga en ogynnsam demografisk utveckling, både direkt och indirekt, men i praktiken är det inte säkert att det direkta sättet fungerar, varför det svenska pensionssystemet faktiskt förlitar sig på indirekta metoder som den automatiska balanseringsmekanismen och delningstalen. Det är för övrigt oklart huruvida pensionssystemet är politiskt stabilt, men dess finansiella stabilitet garanterar att pensionerna kommer att kunna betalas ut.