Det sensomotoriska materialet; ett hjälpmedel i matematikundervisningen
En undersökning gjord på en svensk montessoriskola mot de yngre åren
Syftet med denna undersökning var undersöka det sensomotoriska materialets roll i matematikundervisningen i montessoriskolor, dels utifrån lärares upplevelser, dels utifrån elevers deltagande i undervisningen. Metoden som användes för undersökningen var fem kvalitativa intervjuer och tolv deltagande observationer. Undersökningen kopplas till Montessoris teorier och sensomotorisk inlärning. Slutresultatet visar att det karaktäristiska för det sensomotoriska materialet är färgkodning, isolering och felkontroll. Det sensomotoriska materialet har betydelse för lärandet eftersom materialet synliggör matematikens abstraktioner, vilket bidrar till att barns självtillit och attityder till matematik förbättras. Färgkodat material bygger på färgassociationer som klargör företeelser och gör att barnen kommer ihåg men kan även försvåra lärandet. När barnen får arbeta med flera sinnen förstärks lärandet, sinnesintrycken från materialet organiseras till en inre mental ordning. Barnen utvecklar sin motorik, självkänsla och stimuleras till nyfikenhet. Montessoris pedagogiska grundtankar gällande arbetsätt och materialets användning är att hålla i en grundläggande lektion eller trestegslektion. I den grundläggande lektionen går pedagogen igenom materialet med barnen och lämnar sedan barnet att utforska materialet själv. Trestegslektionen består av tre steg där barnet får namnge föremål, träna och bli förhörd tillsammans med pedagogen. Ett muskelminne skapas när barnen arbetar taktilt. Barnens perceptionsförmåga (varseblivning) påverkas av hur pedagogen framför lärandet. Pedagogens roll är att inte servera svaret utan låta barnen få tänka själva. Syftet är att barnen ska utveckla självständighet. Undervisningen är individanpassad där barnen får arbeta i sin egen takt.