Det säregna vid uttryck för varseblivning hos Ivan Bunin och hur det översätts med svenska språkmedel
Syftet med detta arbete är att med utgångspunkt i Ivan Bunins "Mörka alléer" och Per-Olof Anderssons översättning därav identifiera dessa uttryck för varseblivning, ta reda på vad som karaktäriserar dem och hur de kan kategoriseras samt utreda möjligheten att översätta dessa begrepp med svenska språkmedel. Låt det härvid vara sagt att detta inte är en kvantitativ undersökning som syftar till att plocka ut och analysera alla uttryck för varseblivning som förekommer i de valda texterna, utan en kvalitativ undersökning som kommer granska ett representativt antal uttryck som får stå som typ för Bunins uttryck för varseblivning i stort. Hur och med vilka medel utmärker sig Bunin vid uttryck för varseblivning? Hur framgångsrikt är det möjligt att översätta dessa uttryck till svenska med de begränsningar som målspråket må ha utan att förvanska det säregna i hur författaren har valt att uttrycka sig? Vilken strategi har översättaren Per-Olof Andersson använt sig av vid översättandet av dessa för Bunin specifika uttryck? Hur skiljer sig översättningen från originalet syntaktiskt, grammatiskt och semantiskt? Finns det några tydliga tendenser om man tittar på hur dessa utryck har översatts till svenska? Är det möjligt att tala om en viss oöversättlighet i fråga om Bunin? Det är viktigt att åter påpeka vikten av att vid översättningen så långt det är möjligt överföra den effekt som ett uttryck i originaltexten utövar på dess läsare till läsarna av översättningen på målspråket.