?Det är där som man pratar pinsamma hemlisar.?
Platser på skolrasten utifrån barns perspektiv
Mitt syfte med den här uppsatsen var att undersöka vilka platser barnen vistas på när de går på rast. Jag lyfte fram barnens egna tankar om rasten med hjälp av barns perspektiv som min teoretiska utgångspunkt och använde mig av speciella platser, platsidentitet och platskänsla som teoretiska begrepp.Som metod valde jag att genomföra kvalitativa samtalspromenader med tretton barn från förskoleklassen till årskurs 2. För att få variation i min studie valde jag en flicka och en pojke från varje klass som jag gick samtalspromenaden med. Samtalen med barnen spelades in med en mobil så att inget som barnen berättade gick miste.Min studie visade att platser uppfattas som levande, att en plats kan upplevas på olika sätt och att olika lekar kan utspela sig där samtidigt. Undersökningens resultat visade att rollspel var en stor del av barnens rast. Resultatet visade även att barn kanske inte alltid behöver det vi vuxna menar när vi skapar det vi tror är perfekta miljöer för barn. Lek kan uppstå var som helst och barnen i undersökningen överraskade mig med vilka deras favoritplatser var. Den platsen som visade sig som den kreativaste platsen att leka på, var en plats som inte har fått någon speciell bestämd funktion för vuxna. Det var snarare en plats där barnen själva gett platsen en mening.Mina resultat visade att en plats kan användas som mötesplats för olika årskurser kan skapa möten som tillfredsställer barnens behov av att bli sedda och igenkända av andra. Detta i sin tur kan utöka vänskapskrets till att sträcka sig utöver de personer som finns i ens egen klass. Min studie visade att vägen till att stötta barn i att utveckla sina intressen handlade om att lyssna på barnen själva. Jag hävdade dessutom att fler mötesplatser borde skapas, där barnen från olika årskurser kan mötas och leka tillsammans.