Den småskaliga vattenkraftens genombrott i 1910-talets Norrbotten
en studie av landsbygdselektrifiering ur ett systemperspektiv
HistoriaLandsbygselektrifieringNorrbottensElektricitetsföreningLillpiteElektrifieringSmåskaligVattenkraft
Denna uppsats utgör ett försök att förstå de drivkrafter som låg bakom det tämligen omfattande byggandet av mindre vattenkraftverk (understigande 1500 kW) som inträffade i Norrbotten vid mitten av 1910-talet. Ett annat mål med uppsatsen var att undersöka vilka problem som en entreprenör inom småskalig vattenkraft kunde stöta på i konstruerandet av ett tekniskt system. En vanlig förklaring till att byggandet av småskalig vattenkraft tog fart vid 1910-talets mitt har varit att det första världskriget orsakade en energikris då tillförseln av fotogen för belysning i stort sett upphörde. Undersökningen har visat att planerna på att bygga mindre vattenkraftverk i vissa fall föregick denna energikris. Andra faktorer har uppenbarligen varit viktiga drivkrafter bakom övergången till elektricitet. Framförallt hade elektriciteten en konkurrensfördel då den både kunde tillhandahålla belysning och motorkraft. Elektrisk belysning hade också kvalitativa fördelar mot den tidigare använda öppna lågan. Lagstiftningen gynnade också byggandet av vattenkraftverk och tillhörande ledningsnät. Bonderörelsen var starka anhängare av elektriciteten då den hade flera fördelar för jordbruket. Uppsatsens andra del utgår från att förklara den småskaliga vattenkraften ur ett systemperspektiv. Som fallstudie används ett kraftverk i Lillpite, Piteå kommun, på 300 hästkrafter som stod klart år 1917. Det största problemet för detta kraftverk var att balansera företagets lönsamhet mot kundernas krav på billig och tillförlitlig elektricitet. I kraftverkets etableringsfas fungerade denna balansgång tämligen väl men företaget kom redan påföljande år att hamna i en ekonomisk kris pådriven av höga räntor och kundernas krav på tillförlitlig elektricitet. Företaget konkurrerade dessutom med andra elleverantörer om marknaden. Norrbottens elektricitetsförening bildades 1919 och kom att bistå samtliga elleverantörer i Norrbotten med sakkunnighet samt medla i konflikter. För Lillpites del bestod lösningen i att minska sitt kraftnät och endast distribuera ström till landsbygden utanför Piteå. Lillpites tidigare åtaganden om elkraft till Piteå stad upphörde år 1923 då ledningen från kraftverket i Porjus stod klar och den norrbottniska kusten kunde elektrifieras av det framväxande nationella elnätet.