Den självupplevda ensamheten är ju alltid svår att bedöma
En kvalitativ studie av insatsen Social samvaro för äldre i två kommuner
Det problem som presenteras i detta arbete handlar om de svårigheter som finns i att arbeta utefter en ramlag som Socialtjänstlagen. Äldreomsorgens biståndshandläggare har ett visst handlingsutrymme att tolka lagen och eventuella lokala riktlinjer för att med hjälp av dessa bedöma och ta beslut om huruvida en person kan få den hjälp som den ansöker om, i detta fall en insats som uppfyller sociala behov och kallas Social samvaro. Syftet är att undersöka hur behovsbedömningen går till i två kommuner med olika riktlinjer och hur de tillämpar insatsen. Lipskys och Johanssons teorier om gräsrotsbyråkrater har använts för att belysa den arbetssituation och de svårigheter som förekommer i biståndshandläggarnas arbete. En kvalitativ metod med informella intervjuer har tillämpats för att få en djupare inblick samt att få en helhetsförståelse av problemet. Förutom det empiriska materialet presenteras utvald litteratur om ämnet. De viktigaste resultaten är de skillnader som framkom i de båda kommunernas behovsbedömning på grund av deras olika riktlinjer. Deras respektive handlingsutrymmen är skilda så till vida att den ena kommunen har möjlighet att bevilja insatsen till ett stort antal medan den andra kommunen beviljar endast ett fåtal. Detta visar tydligt att lagens krav om jämlikhet inte uppnås och att samma ansökan kan få olika bedömning beroende på var personen är bosatt.