Den rysk-tjetjenska konflikten i historisk beskrivning
Syftet med uppsatsen är att göra en historiografisk studie om hur relationerna mellan Ryssland och Tjetjenien beskrivs i internationell samhällsvetenskaplig facklitteratur. Avsikten med uppsatsen är inte att undersöka orsakerna till konflikten, utan att analysera författarnas sätt att beskriva motsättningarna. Undersökningen koncentrerar sig på perioden under 1900-talet från oktoberrevolutionen fram till utbrottet av det första tjetjenska kriget 1994. Uppsatsens teoretiska ram bygger på Klas-Göran Karlssons typologi över fem historiebruk, sådana som: vetenskapligt, existentiellt, moraliskt, ideologiskt och icke-bruk av historien. Som stöd till den här teorin använder vi den hermeneutiska metoden, som hjälper att tolka texter. I studien analyserar vi historieskrivningar av tre författare, Anatol Lieven, Reza Shah-Kazemi och Anna Politkovskaja. Val av dessa författare beror på deras olika bakgrund. Vi behandlar varje författare för sig under arbetets gång genom att försöka identifiera deras historiebruk. I den sammanfattande diskussionen jämför vi dem med varandra samt placerar deras historieskrivningar enligt de historiebruk som Karlsson definierat. Vi kom fram till att de olika historiebruken ofta går in i varandra och kan vara svåra att urskilja. Lievens och Shah-Kazemis historieskildringar är mycket komplexa och därmed präglas av flera historiebruk. Politkovskajas historiebeskrivning kännetecknas tydligt av ett historiebruk, det moraliska.