Den offentliga debattens böljegång
En analys av två svenska tidningars bild av gymnasiereformen 1991.
Denna undersökning analyserar debatten som försiggick i två svenska tidningar, valåret 1991, kring den av socialdemokraterna föreslagna gymnasiereformen.Reformen var frukten av ett långt politiskt förarbete där viljan att förändra gymnasieskolan inte bara var en partipolitisk fråga utan även något fackförbund som bland annat TCO länge arbetat för den. Ambitionen med reformen var att skapa ett gymnasium där alla elever skulle gå i tre år. Genom detta ville Socialdemokraterna utjämna kunskapsklyftorna mellan elever som gick yrkesinriktade program och de som läste på mer teoretiskt inriktade linjer.Frågor började dock dyka upp under de första månaderna på det nya året. Hur skulle reformen finansieras? Hur skulle lärareresurserna fördelas för ett stort antal elever som nu också skulle läsa fördjupade teoretiska kurser under lika lång tid som alla andra? Den politiska opinionen i Sverige var inte sen med att blåsa till attack och i både Svenska Dagbladet och i Lärarnas tidning höjdes kritiska röster.Syftet med min undersökning blev att försöka analysera vilka huvudargument som fördes fram i tidningarna, för eller emot reformen. Undersökningsmaterialet sträcker sig därför från det första numret i båda tidningarna 1991 till mitten på september, samma år. Undersökningen problematiserades genom det faktum att Svenska Dagbladet utgavs varje dag, medan Lärarnas Tidning utkom endast en gång i veckan. En kvalitativ analysmetod av innehållet i debatten blev därför det bästa tillvägagångssättet att genomföra undersökningsarbetet på.Undersökningens resultat betraktas utifrån ett antal teorier, beskrivna i forskningsläget. Den kvantitativa delen i undersökningen studeras enligt teorin om den offentliga debattens böljegång, av Maria Folcke-Fichtelius. Medieprofessorn Maxwell McCombs teori om hur dagordningen uppstår och vidhålls av media är tongivande för hur jag försökt att tolka undersökningsmaterialet.Resultatet av undersökningen är att en kraftig opinion mot reformen framfördes i de båda tidningarna. Trots det starka motståndet som syntes särskilt i Svenska Dagbladet, fick socialdemokraterna tillräckligt med partipolitiskt stöd från centerpartiet och vänsterpartiet för att kunna genomföra reformen. Lärarnas Tidnings bild av reformen var heller aldrig lika ensidigt skeptisk mot förslaget. De var ju trots allt ett av de fackförbund som hade jobbat hårt för att få till ett treårigt gymnasium för alla elever. Svenska Dagbladet visade istället på en mer enad front emot reformen, både i ledarartiklarna och i de debattartiklar som publicerades i tidningen. Särskilt ansåg de att reformen skulle försämra för de mer studiemotiverade eleverna på teoretiska program. Detta medan vinsten för de yrkesinriktade eleverna ansågs vara försumlig. Detta var troligen debattens verkliga vattendelare. Socialdemokraterna ansåg nämligen att skolan var tvungen att förbättra utsikterna för framtida fortbildning även för fabriksarbetaren. Svenska Dagbladet och dess läsare såg de som gick vidare till högskolan som landets verkliga tillgång i ett Sverige som närmade sig EG-samarbete och allt fler influenser från omvärlden.