Den Fjärde Storstadsregionen
En analys av utveckling och regionförstoring i Östergötland
Fler och fler människor bosätter sig i eller i närheten av större städer och storstadsregionernas inflytande på samhället växer sig hela tiden starkare. I dag bor hälften av den svenska befolkningen i någon av de tre största regionerna, Stockholm, Göteborg eller Malmö och dessa fungerar som motorer i den svenska ekonomin. I syfte att ta större plats i ett nationellt perspektiv och att inte halka på efterkälken i den ekonomiska utvecklingen har kommunförbunden i Linköping och Norrköping skapat begreppet Fjärde Storstadsregionen och inlett ett samarbete för att styra utvecklingen i Östergötland i önskad riktning. Uppsatsen söker diskutera och analysera utvecklingen, dess fördelar, nackdelar och trovärdigheten i det arbete som sker.Genom att se Linköping ? Norrköping och respektive kranskommuner som en region och som en enad arbetsmarknad räknas regionen som den fjärDe största i Sverige med lite mer än 400 000 invånare. Dock har regionen inte samma positiva utveckling som en storstadsregion kan förväntas och backar i jämförelser med de tre stora. Genom att applicera lokaliseringsteorier, teorier om agglomeration och den nya ekonomiska geografins teser på de empiriska fakta som inhämtats dras slutsatserna att regionen måste växa sig än större och starkare både befolkningsmässigt och ekonomiskt. Primärt handlar det om att locka fler och mer kunskapsintensiva företag till regionen.Det finns flera exempel på städer som genom samarbete vill förbättra sin position, fenomenet benämns polycentriska regioner. Tanken är att mindre städer tillsammans ska kunna utnyttja samma skalfördelar som en storstad, utan att för den delen lida av nackdelar som trängsel och miljöförstöring. Som exempel kan Öresundregionen nämnas där Malmö och Köpenhamn tillsammans bildar Nordens största arbetsmarknad.För att en region ska utvecklas framgår både av teori och av empiri att transportinfrastrukturen måste hålla en hög nivå. Diskussionen i regionen gäller främst den planerade dubbelspåriga höghastighetsbanan mellan Stockholm och Linköping, Ostlänken, vilken skulle korta restiden till Stockholm och samtidigt lösa problemen med kapacitetsbrist som idag finns på järnvägarna. Ostlänken skulle innebära stora förändringar i regionen men ser inte ut att bli verklighet förrän tidigast 2020.