De svenska dokumentationskraven vid internprissättning i konstitutionell belysning
De svenska reglerna för dokumentationsskyldighet, avseende prissättning mellan företag i intressegemenskap, trädde i kraft den 1 januari 2007. Reglerna i 19 kap 2a-2b §§ LSK (lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter) har närmast utformningen av en ramlagstiftning och Skatteverket har genom SKVFS (Skatteverkets författningssamling) 2007:1 meddelat ytterligare föreskrifter, så kallade verkställighetsföreskrifter. Det huvudsakliga syftet med dokumentationskraven är att det skall bli enklare för Skatteverket att kontrollera om de priser som avtalas mellan företag i intressegemenskap vid gränsöverskridande interntransaktioner är marknadsmässiga. Enligt 8 kap 3 § RF (regeringsformen) ingår föreskrifter om skatt i det så kallade obligatoriska lagområdet och normgivningskompetensen kan därför inte delegeras av riksdagen. Utfärdandet av verkställighetsföreskrifter är däremot inget nytt inom den svenska skatteförvaltningen och har sin grund i 8 kap 13 § 1 pkt RF. Det står klart att verkställighetsföreskrifter skall utgöra bindande föreskrifter. Det är däremot oklart om, och i så fall i vilken utsträckning, en verkställighetsföreskrift får fylla ut en lag på skatterättens område. Mot bakgrund av detta är det även oklart vilken genomslagskraft Skatteverkets verkställighetsföreskrifter för dokumentation av prissättning mellan företag i intressegemenskap kan få ur ett konstitutionellt perspektiv. I uppsatsen utreds huruvida Skatteverkets föreskrifter för dokumentationskrav vid internprissättning är i linje med den svenska grundlagen. Detta leder vidare in på frågan vilka verktyg Skatteverket i realiteten kan använda sig av för att upprätthålla de föreskrivna dokumentationskraven. I uppsatsen belyses även om det finns alternativa regleringar som är förenliga med såväl grundlagen som syftet med dokumentationskraven.