De halländska ljungmarkerna och deras försvinnande
en agrarhistorisk studie
Föreliggande uppsats syftar till att beskriva det i Halland en gång så utbredda ljunghedsbruket. Uppsatsen söker svara på hur utbredda ljunghedarna var och varför de var särskilt utbredda i Halland samt hur markanvändningen förändrades på ljunghedarna under 1800- och 1900-talet. Vidare diskuteras i uppsatsen varför en så omfattande jordbruksform som ljunghedsbruket helt övergavs inom loppet av 100 år. Genom dels litteraturstudier, dels genom studier av äldre storskaliga lantmäterikartor har följande resultat uppnåtts:
Då skogen under olika tider och av olika anledningar avverkades i Halland fick ljungen möjlighet att etablera sig i landskapet. Då Hallands naturgeografi i flera avseenden passar ljungen bra blev ljungen konkurrenskraftig i landskapet. I Halland utvecklades ett ljunghedsbruk inriktat mot betesdrift. Ljunghedarna brändes med jämna mellanrum för att erbjuda djuren ett tillräckligt bete. Bränningarna och betet gjorde att träd inte fick möjlighet att etablera sig och utarmade jorden, varför ljunghedsbruket under långa tider blev den jordbruksform som erbjöds de halländska bönderna.
Ljunghedarna uppges ha upptagit en tredjedel av Hallands yta i mitten av 1800-talet men då ?ljunghed? inte är ett entydigt begrepp och då ljunghedarnas historia i första hand har skrivits av ljungfientliga skogsförespråkare är den siffran osäker. Det var under 1800-talet, då skogens värde ökade som en intensiv kampanj för skog och mot ljung inleddes. Skogen uppfattades som Hallands räddning och ljungen som dess värsta fiende. Enligt studier av äldre storskaliga lantmäterikartor var inte ljungmarkerna så omfattande i Halland som jägmästare och andra skogsföreträdare ville göra gällande under 1800- och 1900-talet. Sannolikt upptog ljungmarkerna mellan 10 och 30 % av Hallands yta i mitten av 1800-talet.
Skogskampanjerna gav ändå resultat och många ljungmarker skogsplanterades. Skogsplanteringsföretagen subventionerades av stat och hushållningssällskap, vilket även gav den mindre bemedlade bonden möjlighet att lägga om jordbruket från ett extensivt ljunghedsbruk till ett mer intensivt skogs- och åkerbruk. Jordbrukets modernisering under 1800-talet gjorde det även möjligt att odla upp forna ljungmarker. De nya åkrarna odlades bland annat med havre, vilket var ekonomiskt lönsamt tack vare den omfattande havreexporten från Sverige under andra hälften av 1800-talet.